Min träningsresa

...Hittills





December 2012:
Jag ger mig själv en PT i julklapp. Har i princip inga muskler och ingen stabilitet i kroppen.

December-Januari:
Vikt: 60,7 
Går hos min PT ca 1 gång i veckan, köper gymkort hos 24/7.
Tränar 3 gånger i veckan, enbart matt-övningar, varav en gång 20 minuter på crosstrainern (som för mig då är som att springa maraton)

Januari-Februari:
Fortsätter med samma som ovan. Klarar av att öka crosstrainingen till ca 30 minuter.
Börjar köra crosstraining innan passen (klarar inte av att göra det efteråt, är alldeles för slut)

Februari-Mars:
Klarar i små etapper att köra allt längre crosstraining efter träningspassen. Tränar enbart på matta ca 3-4 gånger i veckan vilket kändes väldigt ofta just då.

Mars-April:
Min Sambo tar över PT-rollen, kör en veckas "boot-camp" med mig efter att jag kommit hem från Egypten. Jag får enkla och korta styrketräningsprogram på maskiner och kör en muskelgrupp i taget ca 4ggr/vecka.
Börjar med en så kallad "minideff" där jag drar ner på sötsaker och minska på kolhydrater.

April-Maj:
Påbörjar den "riktiga" deffen som innebär ett lågt intag av kolhydrater och inget socker alls. Lyckas på något underligt vänster avstå från allt annat än ägg, lax och köttbullar på påskbordet.
Fortsätter på samma enkla träningsschema och lägger på några övningar.

Går ner till ca 58-57kg.

Maj-Juni:
Till Midsommar har jag nått deff-målet vilket är 55 kilo!

Juni-Juli: 
Semster, vilket innebär massor med god mat och godsaker. Har endast träningsuppehåll i en vecka. Har massor av tid att träna med killen, vi hinner gå igenom "på djupet" hur alla övningar ska kännas när man gör rätt.
Jag börjar få hyfsad koll på kontakt och position i övningarna.

Juli-Augusti:
Har fått upp oförskämda 1 kilo efter tre veckors mumsande. Tränar nu 5 dagar i veckan:
Ben, bröst/triceps, rygg, ben, mage och axlar.
Fortsätter på ett nyttigt kostschema med utrymme för att götta till det ibland.

Tillstymmelser till något som möjligen kan vara muskler.
Vikt: 55kg ca

Vad kan man dra för slutsats av det här då?
Det har inte alltid varit kul att gå till gymmet. Speciellt inte i början när jag inte hade en enda muskel och konditionen var obefintlig.

Jag har inte struttat till gymmet i ren eufori alla dagar, ibland har jag gjort det under vilda protester från min egen hjärna när motivationen varit på botten.
Jag har inte anammat den nya kosthållningen med pur glädje heller, det har varit otroligt jobbigt många gånger.
Det är inte förrän väldigt nyligen jag har lärt mig vad "kontakt" är för något, det vill säga hur det "ska" kännas och var det känns när man kör en viss övning.
Det är väldigt svårt att inte hamna i bekvämlighetszonen och fortsätta köra på vikter som inte är så jobbiga.

Men, vad får man i gengäld då?

- Jag har aldrig varit så frisk som jag varit sedan jag började träna
- Min kropp, som är mer eller mindre stilla dygnets alla vakna timmar, mår bra av att få jobba ordentligt
- Genom att muskla upp bål och rygg minskar risken för ryggskador när man är äldre
- Jag har blivit piggare
- Jag har insett att man egentligen alltid har tid att träna, ork också, men man väljer aktivt att inte göra det.
- "Onyttig" mat blir så fantastiskt mycket godare när man äter den sällan. Det är rena himmelriket.
- Det går att göra fantastiskt god mat/mellanmål som också är nyttiga. Frukt blir så mycket godare när man äter mindre sött.
- Träningen blir rolig när man börjar lära sig hur man ska göra och märker resultat. Det är att ständigt utmana sig själv.

Detta är ett exempel på hur träningsutveckling kan se ut. 
Den är inte alltid rak och självklar, motivationen kan studsa som en jojo ibland och kräver mycket tid att lära sig hur man gör. Jag hade själv inte kommit så långt som jag har gjort (och det är ändå inte särskilt långt) utan hjälp och coaching, för träning kräver mer teknik och kunskap än vad man kan tro.

Men mest av allt krävs det en stark vilja från ens eget håll. Gudarna ska veta att inte ens den gapigaste PT kan få en att gå till gymmet de mest omotiverade dagarna. 
Det är bara en själv. För egen del började allt med att jag var orolig för hur min sneda rygg skulle bli när jag blev äldre då jag helt saknar muskulatur och därmed stabilitet.

Därifrån tog ett större intresse fart. Jag tycker att man ska träna om man vill det, om man har ett intresse. Många nöjer sig med att vara glada vardagsmotionärer och det är inte så dumt det heller.

Viktigast är att man mår bra av det man gör. Träning kommer exempelvis inte att korrigera en skev kroppsuppfattning, det kan bara terapi göra.
Däremot är träning, som tur är, inte förenlig med självsvält och många andra självdestruktiva beteenden då muskler och hård träning kräver ett ordentligt näringsintag.

Varianterna på hur ofta man vill träna, vilka mål man har och hur strikt man vill vara med kosten är oändliga, därför passar det på ett sätt alla.

Men som sagt, viktigast är att man själv mår bra. Livet är för kort för att plåga sig själv med saker man inte tycker om.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar