Räkna kalorier.

Ska man räkna kalorier vill det till att man inte har några ätstörningstendenser what so ever, eftersom det är lätt för framför allt tjejer att bli besatt av kalorimängden och börja sträva efter att försöka strypa den till så lågt som möjligt.

För min del är det ingen risk för den saken, eftersom jag nu fokuserar på att bygga muskler, och för att göra det måste man minst ligga på kcal-balans, helst ska man ha ett litet överskott. 

Jag har nämligen köpt en digital köksvåg, sedan använder jag mig av en hemsida där man kan räkna ut hur mycket kcal det är i varje livsmedel, förutsatt att man vet vikten på det. 

De flesta vanliga livsmedel finns med, men de som inte finns kan man själv lägga till i sin lista.

Detta gör jag främst för att se hur fördelningen mellan kolhydrater, fett och protein ligger. Jag har även sett att jag har ett generellt ganska lågt kaloriintag, som inte alls är medvetet från min sida, snarare tvärtom, jag äter mig alltid mätt, men sedan går jag på en medicin som tar udden av aptiten lite, så det bidrar säkerligen.

Hur som helst har jag en översiktlig pejl så jag vet vad jag ska äta mer av för att få en bra balans.

Men återigen, detta rekommenderas bara om man inte har några som helst ätstörningstendenser och vill ha koll på om man t.ex får i sig för lite protein eller liknande. Annars tycker jag bara man ska äta och vara glad!

Ändrat benpass

Schemat imorse var minst sagt tight. Jag kom upp runt 08:10, åt frukost vid 08:20 och 09:00 var jag tvungen att påbörja mitt benpass på gymmet om jag skulle hinna till jobbet.

Jag hade naturligtvis kunnat äta något mer lättsmält, men frukosten är den enda måltiden där jag kan äta kolhydrater obehindrat och då vill jag liksom inte byta ut det.
Hur som helst gick jag till gymmet och kände genast hur illamående jag blev av att träna, ben är det sämsta man kan köra nära inpå en frukost med tanke på att man ska böja sig på alla möjliga vis.

Jag fick helt enkelt byta ut passet, så det fick bli
4 set benspark
4 set raka mark
4 set vader
4 set hipthrusts (rumpövning)

Det blev ett bra pass, men lite för kort kanske, som tur är kör jag ben 2 gånger/vecka så det är ingen totalkatastrof om ett pass blir lite kortare. Oavsett så fick jag bra kontakt så det tog nog bra i alla fall.

Idag fyller min älskade pappa år och imorgon ska han firas! Jag ska köpa en riktigt fin tårta till honom och min bror har lovat att laga mat men han lär vara bakis som ett as imorgon så vi får se hur det blir med den saken. Förmodligen får jag bära dit honom, men det gör inget, så länge jag får träffa min familj blir jag glad!

Ryggpass.

Idag började jag 12, så jag gick upp redan klockan 8 för att hinna köra mitt ryggpass innan jobbet.

Jag älskar morgonträning, då har man som mest energi och dessutom är gymmet ofta folktomt, vilket är skönt speciellt då man kör rygg eftersom ryggmaskinerna så gott som alltid är upptagna.

Jag fick köra lite extra upptempo idag eftersom jag låg under tidspress, lyckades trots detta köra ett riktigt bra pass och gå igenom varje muskelgrupp ordentligt. 

Imorgon gäller samma procedur fast då är det ben som gäller.

Får jag ranka mina favoritpass så ser listan ut så här:

1. Rygg/biceps (överlägsen favorit)

2. Axlar

3. Ben

4. Bröst/triceps

5. Mage (isch så tråkigt det är)

Kondition ska vi inte ens tala om, cred till folk som är ute och joggar för det är bannemig det tråkigaste jag vet. En promenad i solen funkar fint men jogging kommer aldrig bli en aktivitet jag ägnar mig åt om det inte är så att jag måste kuta till bussen (som tur var åker jag nästan aldrig buss)

Lite kortare pass

Det är så otroligt skönt att ha ett pass i veckan som är lite kortare än dom andra. Det kan man lägga dom dagarna när man känner sig extra seg och trött. Idag tänkte jag gå och köra axlar, eventuellt strutta omkring lite på gåbandet efteråt.

Imorgon jobbar jag kväll så då tänkte jag köra rygg, det är ett perfekt pass att köra när man är full av energi, sedan brukar ryggmaskinerna alltid vara upptagna så det optimala är ju att köra när gymmet nästan är folktomt, vilket det brukar vara tidigt på morgonen!

Maten passade jag på att göra klar nu innan jag gick till gymmet, så slipper jag fixa med det när jag kommer hem och är hungrig som en varg.

Det blir kyckling med frysta stekgrönsaker (som faktiskt är väldigt goda!) ingen kulinarisk upplevelse direkt men mätt blir man i alla fall.

Dock undrar jag hur det är tänkt att jag ska orka resa mig hur soffan, jag har gosat ner mig så skönt här framför Go'kväll där dom friterar ägg. Enda anledningen att jag kollar är för att jag inte orkar sträcka mig efter kontrollen för att byta kanal. Det börjar bra.

Braiga saker and good news (bildbomb)

- Jag har upptäckt proteinpudding.

Min pojkvän kom hem med denna makalösa produkt. Holy macarony, förutom att näringsvärdena är totalt jävla awesome så är dom himmelskt goda och så otroligt enkla att göra! Mixa med mjölk - in i kylen i 5 minuter et voila! Jag kommer aldrig mer behöva bråka med en menscraving i hela mitt liv - aldrig!

Och vet ni vad som är ännu bättre då? Min IBS-mage slår inte bakut! Är inte det fantastiskt så säg?!

- Massor med födelsedagskalas.

På fredag fyller min pappa år men ska firas på lördag. Eftersom han egentligen inte ville fira men gav med sig efter lite övertalning så bestämde jag och brodern min att han inte ska behöva hålla i någon bjudning, utan bara sätta på kaffekokaren så kommer vi dit och sköter resten, tårta, middag, han behöver bara sitta i soffan och se så där ball ut som bara han kan.

Jag älskar födelsedagar, för hur betydelselösa man kan tycka att dom är så ger det en ursäkt för folk att faktiskt träffas vilket man annars kan vara lite dålig på när man drunknar i vardagen.

Det behöver inte vara så komplicerat, lite kaffe och bullar, bjud in folk och så var det klart.

En som mer fyller år snart är min mormor som fyller 70 (men ser ut som typ 55-60, oförskämt bra för sin ålder, den kvinnan har stil!)

Det ska firas med buller och bång, extra kul är att vi inte ska fira i Stockholm utan vi kommer fira nere hos henne i Falköping, hos en vän till henne som har vandrarhem och catering, det ska faktiskt bli otroligt mysigt att komma bort från Storstaden om så bara för en helg, det kan man behöva ibland.

- Våren.

Jesus Krist, herregud och så vidare, lyckan går inte att beskriva! Jag är ju sommarbarn ända ut i fingerspetsarna och grinar av lycka när jag ser löven på träden sakta börja veckla ut sig och när humlorna lite halvklumpigt brummar förbi ens huvud (men dom är ju så söta och ulliga!)

Dock sörjer jag lite att vi inte har någon balkong, eller det sörjer jag ganska mycket, men det har jag löst på ett annat sätt - jag bara traskar rakt ut!

Häromdagen när min karl fortfarande låg och snarkade i sängen gick jag till cafét som ligger på andra sidan gatan, köpte mig deras goda Cappuccino och satte arslet rakt på gräset i parken. Där satt jag under ett träd ackompanjerad av en ihärdigt vrålande fiskmås. 

På helgerna har jag börjat gå promenader efter frukost, allt för att få ta del av solen så mycket det bara går. Har man ingen balkong får man lov att vara lite kreativ, det är inte det lättaste att hitta fina gräsplättar alltid här i storstaden och bänkarna är ofta redan paxade av sommarglada alkisar, men Telefonplan är ändå väldigt fint på det sättet.

Jag insåg dessutom när jag började gå runt Midsommarkransen att jag faktiskt bor i världens mysigaste stadsdel! Midsommarkransen och Aspudden är ju som små mysstäder med gamla, pittoreska hus och jag har gångavstånd till allt detta. Det kan ju inte bli annat än bra.

Denna sommaren har jag även tänkt att jag faktiskt ska utforska "kusten" lite mer här i Hägersten, jag har totalt missat att vi bor jättenära vattnet, det finns ju exempelvis Vinterviken och andra fina ställen man kan gå till om man är så hurtig.

Ja ni hör ju, jag blir som en tjackis på våren!

Nu ska jag nog ta mitt glada lilla arsle och dyka i säng. 

Vi hade minipåsk hemma hos oss, kändes vuxet.

Christoffers mormors lilla damphund Tintin och min fina påsktårta jag gjorde som blev helt himmelskt god.

Bloggperiodare

Alltså hur klarar bloggare att klämma ur sig typ 10 inlägg om dagen om quite frankly rätt så meningslösa saker? Dock älskar jag att läsa vardagsbloggar om rätt så meningslösa saker så visst finns dragningskraften, men hur lyckas dom? 

Jag resonerar lite som så att har jag inget vettigt att skriva kan jag likväl hålla trut'n. Jag skriver ju mest för att jag gillar det, sen är det så klart kul att några har careface nog att läsa mitt dravel - annars hade jag likaväl kunnat skriva en dagbok som bara jag kan läsa.

Jag skulle naturligtvis kunna skriva mer om träning och kost men där finns ett litet krux.

1. Jag ser mig fortfarande som nybörjare, allt jag kan är tack vare min sambo. Och varje gång vi tränar tillsammans är det ofta minst en övning som jag utför fel. Samma sak med kosten, är man sambo med en kostrådgivare faller det sig ganska naturligt att man har en viss kunskap, men inte tillräcklig för att sprida den, i så fall skulle han få hjälpa mig att skriva de flesta inläggen.

2. Förutom att jag fortfarande gör många fel när jag tränar så skulle det aldrig falla mig in att ta bilder/be någon annan ta när jag tränar på gymmet. I USA gjorde jag det men där skulle jag bara spendera en kort tid och det känns lite väl magstarkt att lägga ut träningsbilder när man inte har något att visa, hybris deluxe.

Jag fnissar lite för mig själv när folk med typ 3 läsare ber om ursäkt för sin frånvaro på bloggen. "Förlåt att jag inte skrivit på ett tag Ingergerd, Lisa och Per-Ola, jag ska bli bättre på det"

Jag tror ingen direkt lider för att jag tidvis är frånvarande, däremot kan jag ärligt säga att jag är tacksam för den lilla lässkaran jag har, för min blogg är väl inte alltid så våldsamt spännande men ändå har folk careface nog att klicka sig in ibland och det är väldigt kul.

Nu ska jag skriva klart mitt mega-inlägg med fem miljarder bilder som jag påbörjade. Detta blev ett litet sidospår.

Frukt är inte godis.

Jag har märkt av att det ligger en viss prestige i att påstå att frukt och andra nyttigheter är precis lika gott som sötsaker.

Det finns kanske en handfull människor som verkligen tycker så - desto fler som ljuger tror jag.

Jag äter vad många skulle kalla en nyttig vardagskost. Inget som helst socker, bra fetter och ganska kalorisnålt. Jag äter god mat men inte fan skulle jag välja ett äpple före en prinsessbakelse.

Jag älskar sötsaker och skräpmat, skillnaden när jag äter som jag gör är bara att allt blir ännu godare när jag väl äter det.

Däremot har jag märkt att jag inte orkar äta lika mycket sött som jag gjorde förut. Jag blir snabbare mätt och illamående, kinderna blir alldeles varma och jag blir skakis i kroppen.

Personligen skulle jag inte ersätta fusket med typ mörk choklad och nötter, då kan jag likaväl hoppa över det helt.

En annan sak som är bra med att ha en bra vardagskost är också att man inte längre (man, läs jag) oroar sig för eller har ångest för att det ska bli "för mycket" under högtiderna. Jag har min ätardag i veckan och denna veckan blir det påsken. Då kan jag bara luta mig tillbaka och njuta av alla godsaker.

Man ska göra det man trivs med och jag kan ärligt säga att jag trivs otroligt bra med hur jag har det just nu. Jag har fått en bra, ångestfri kostbalans utan några jobbiga begränsningar utan jag äter god men bra vardagsmat och när jag väl gottar till det är det rena himmelriket.

Smala förtrycker - tydligen.

Den mest idiotiska hashtaggen har startats på Twitter. #smalatförtrycker, heter den.

Läs det en, gärna två gånger och begrunda vad som verkligen står. Smala. Förtrycker.

Vad som räknas som smal framgår inte, jag antar att det är i betraktarens öga, jag antar att jag av gemene man räknas som smal och därmed är jag, enligt dessa människors resonemang en förtryckare.

Förtryck är ett begrepp som det slängs med ganska ofta nuförtiden och som jag tycker man ska akta sig för att missbruka alltför mycket eftersom verkliga förtryck är något otroligt allvarligt.

Människor bara älskar att bosätta sig i stora, mysiga offerkoftor och skylla sitt dåliga mående på omvärlden för att det är lättast så.

Till att börja med så håller jag med om att rådande ideal är rätt sjuka. Vidare tycker jag också att var och en har rätt att se ut som han eller hon vill, det har ingen annan någon som helst rätt att lägga sig i eller kommentera, men då ska det banne mig gälla alla.

Vältränade tjejer ska inte kallas för "äckliga" för att de har många och synliga muskler. Smala tjejer ska inte bli utpekade som anorektiker baserat på antaganden och överviktiga ska få vara det ifred.

Men att hävda att smala förtrycker och att det är smala personer som orsakar överviktiga personer lidande håller jag inte med och och jag tycker det är att gå steget för långt.

Läser man debattinlägg från överviktiga som trivs med sin vikt står det ofta att de är förbannade över att folk jämt ska trycka hur ohälsosamt övervikt är i deras nyllen och att man faktiskt kan vara väldigt hälsosam och fortfarande vara överviktig.

Alla som kan något om kost vet att det är i det närmaste fysiskt omöjligt att ha ett hälsosamt leverne och inte vara överviktig. Det är enkel matematik, kalorierna som inkommer är fler än de man gör av med såvida man inte har någon slags hormonrubbning eller annat sjukdomstillstånd som orsakar övervikten men då är man i alla fall inte vid god hälsa.

Och visst, jag skulle aldrig någonsin kläcka ur mig till en överviktig att denne lever ohälsosamt, jag har inte ett skit att göra med vad någon annan väljer att göra med sin kropp lika lite som någon annan har ett skit att göra med vad jag gör med min.

Men att ha mage att påstå att smala förtrycker är;

- Att göra precis det som man själv inte vill att andra ska göra mot en - nämligen att dra alla över en kant.

Jag får bara en känsla av att personerna som startat och supportar den här taggen egentligen inte trivs med sin vikt och därför blir oerhört känsliga för minsta lilla hint eller skriverier om att övervikt inte är förenligt med hälsa.

Lite som när vi rökare slår händer för öronen och skriker "Lalalalalalala" när folk påpekar att rökning är ofantligt dåligt på alla möjliga vis, vi vet att det är sant men vi vill inte höra.

Samtidigt påstår dessa personer att man ska få se ut hur man vill, men vi smala verkar inte vara inkluderade, vi ska skämmas över våra påstådda privilegier och tydligen kan en smal person inte må dåligt över sin kropp eller påverkas av idealen, det är bara överviktiga som drabbas av detta samhällsfenomen verkar det som.

Dessutom ska sägas att det är ett ganska stort spann, rent viktmässigt, man kan röra sig inom innan man klassas som överviktig och innan kroppen börjar ta stryk av detta, man behöver inte vara smal som en sticka eller ha sexpack för att må bra, men fetma är inte bra för kroppen, det argumentet kommer man aldrig i från hur man än vänder och vrider på saker.

Däremot får överviktiga givetvis vara stolta över sina kroppar lika mycket som alla andra och givetvis har överviktiga rätt att se ut precis som dom vill utan att obehöriga har rätt att fälla kommentarer om detta hur som helst, men de ska veta att de är inte de enda som är utsatta för att ständigt få sina kroppar kommenterade. 

Det råkar i allra högsta grad vi smala ut för, och vi smala blir också ifrågasatta vad gäller vårt leverne och vår hälsa.

Men om man känner sig förtryckt av smala personer eller vetenskapliga argument kan jag tycka det är dags att kliva ur offerkoftan och lära sig att leva med den kropp som man nu trivs så bra i.

Kalla faktas reportage om partykryssningar.

Ibland kan jag tycka att människor rent allmänt har en lite skev syn på alkohol.

Det är inte så att jag moraliserar över att dricka och bli full, för så är det inte. Jag är all for att folk ska ha kul och det är upp till var och en på vilket sätt man vill göra det.

Igår såg jag Kalla Faktas program om de så kallade partybåtarna, det vill säga kryssningsfartyg så som Silja Galaxy med flera. Jag har själv varit på sådana och haft grymt kul. När man är mitt i smeten tänker man inte så mycket på det, men när man satt hemma och såg smygfilmerna från båtarna slog verkligheten till.

Det farliga på dessa båtar är i huvudsak avsaknad av vakter och annan säkerhetspersonal, det finns 5 stycken som ska ta hand om flera hundra aspackade resenärer. Alkohol är en drog som gör vissa människor väldigt aggressiva, folk som olyckligtvis inte fattar själva att dom över huvud taget inte borde dricka.

Fyllebråk är oftast en kombination av aggressivitet och folk som inte fattar vad det är som händer. Man missförstår och misstolkar i fyllan, hur många gånger har man inte sett paren som alltid börjar bråka när de är berusade och nästan enbart då?

Eller den där snälla killen som så fort han börjar bli berusad genast blir dryg och till sist utåtagerande?

Det som gjorde mig mest illa berörd vad två saker från detta inslag. Dels en ensam tjej som satt tvärdäckad ute på däck. Helt ensam, och genast undrar man var hennes så kallade kompisar höll hus?

Dock var det värsta, som faktiskt fick mig att få ont i magen och vilja stänga av TV:n ett par föräldrar som hade med sin tvååriga dotter mitt ute på ett dansgolv 02:30 på natten, men öronbedövande hög musik och mitt bland omkringstudsande fyllon. Jag mådde så dåligt av att se det och kan för mitt liv inte förstå vad dessa föräldrar tänker med, möjligtvis med rövhålet för det var definitivt inte huvudet de använde.

Och vakterna då? De traskade mest omkring och tittade åt ett annat håll, trots tillsägelse från de två reportrar som var med om både den däckade tjejen och den lilla flickan ute på dansgolvet.

"A vi går dit sen" svarade de lite lojt och sedan var de borta.

Men även om de skulle bry sig finns det inte en sportslig att de skulle kunna avstyra ett urartat slagsmål och det går knappast att få dit några poliser när man är mitt ute på Östersjön och guppar. På båten är du utelämnad till ditt eget öde mer eller mindre, och både våldtäkter och slagsmål förekommer.

Alkoholen är en fredad drog som alltid är accepterad. Jag har varit på fester där man basunerat ut att droger det är riktig skit det, och det skulle man aldrig ens peta på, samtidigt som det ligger folk och spyr i buskarna och nästa sekund råkar någon kolla för länge på en överförfriskad, testosteronstint fyllo och sedan är ett vilt slagsmål igång.

Jag säger inte att man ska bruka droger, så missförstå mig rätt här, men jag kan tycka att det är lite dubbelmoral att förfasa sig över droger och hur man aldrig skulle ägna sig åt detta, utan att lyfta blicken och se sig omkring vad alkoholen kan ställa till med om den hamnar i fel händer.

För i slutet av dagen, vad spelar det för roll om jag får på käften av någon som dragit en lina koks eller någon som fått i sig för många jägershots? 

Min poäng är att det är jättekul att festa, det är roligt att bli berusad (faktiskt) annars skulle ingen bli det, men alkohol är en drog som så många andra, den är beroendeframkallande, den kan ändra folks personligheter under ruset och den kan orsaka massor av tragik och hemskheter.

Med det i åtanke kan jag tycka att människor borde reflektera lite oftare om alkohol verkligen är deras grej. Gör man folk illa, beter man sig som ett jävla svin, om än så bara på helgerna, eller om man vaknar i sin egen spya kanske man bör ta en funderare på om det inte är dags att lägga ner för gott.

Vi är så duktiga på att hålla oss och andra borta från alla sorters droger, utom den drog som kanske orsakar mest skada i slutet av dagen.

När kroppen tackar för sig.

Det hör inte till vanligheterna att jag börjar grina. Än mindre p.g.a huvudvärk och magvärk, men idag hände det. Jag hade haft ont så länge under dagen och gjort som jag alltid brukar - tryckt undan det, tänkt att det snart skulle bli bättre.

Men det blev det inte, det blev sämre. Jag drack örtteer, jag åt med små tuggor och ändå blev det värre. Det var inte IBS:en denna gånger, det var något annat som gjorde att allt ballade ur.

Till slut började jag grina, jag orkade bara inte mer och som tur var har jag jordens underbaraste kollegor som gjorde att jag kunde gå hem en timme tidigare och vila.

Det är fortfarande inte bra, jag har ont i huvudet och magen, men just nu ligger jag så stilla det går i soffan så att skiten, förhoppningsvis ska passera.

Jag fick givetvis hoppa över bröst/triceppasset idag, om allt går som jag vill kan jag köra imorgon igen.

Jag lyckades i alla fall släpa min protesterande kropp till affären, för mat måste man ju ha. 

Där köpte jag bland annat jordgubbar, det är något med jordgubbar, spelar ingen roll hur sura dom är, det smakar sommar och det räcker för att man ska bli lyckliga. Just dessa var helt okej faktiskt, rätt söta för att vara så tidigt på året.

Sedan köpte jag även bovete, som trots namnet inte är något spannmål utan en ört, besläktad med bland annat rabarber. Bovete går att ha i müsli men även att göra gröt på vilket jag tänkte testa i morgon. Anledningen är att många med IBS upplever att just bovete fungerar även för krånglande magar. Vi får se, jag får testa lite grann till att börja med.

Nu ska jag nog kolla på Ponnyakuten och tycka synd om mig själv är tanken. Förhoppningsvis botar det min skallebank jag har just nu. Ha nu en mysig tisdagskväll i regnet!

Goda plättar och IBS.

Tips: dom där plättarna, fruktansvärt goda! Det faktum att dom består av äggvita och proteinpulver gör det hela ännu festligare, det finns i princip inget onyttigt i dom små rackarna.

Dock är jag vrålhungrig, när jag jobbar kväll hamnar jag alltid ur fas med maten. Först äter jag frukost, sedan går jag och tränar, därefter är det snabba ryck att fixa i ordning sig inför jobbet, dessutom brukar jag inte vara särskilt hungrig.

Äta något litet vid platsen, sedan har jag lunchrast runt 15 och därefter är jag i princip utan mat fram till det att jag slutar.

Min IBS gör livet dessutom otroligt surt för mig eftersom det är så ofantligt många livsmedel som går bort, många av dem proteinrika och nyttiga, men som jag inte alls kan äta (t.ex keso, kvarg och så vidare). Lustigt nog tål jag snabba kolhydrater bättre så som risgrynsgröt och ljust bröd, men det är varken mättande eller särskilt bra för kroppen, så allt är hela tiden en kompromiss mellan vad som är nyttigt/bra och vad min mage pallar. 

Den balansgången är väldigt svår emellanåt.

Dagens benpass.

Idag jobbar jag kväll vilket innebär att jag får ta träningspasset innan jobbet. Jag älskar att träna på morgonen, dels så får man träna när man har som mest energi och sedan är man i princip ensam på gymmet = inga köer till maskinerna.

Veckans första pass är alltid ben, jag har fortfarande problem att få till squatsen, jag tycker det är så svårt!

Som jag tidigare skrivit så är tekniken uteslutet det svåraste när det kommer till styrketräning, allt ligger i små detaljer, vinklar man benet lite åt ett visst håll tar det på en viss muskel och så vidare.

Ofta när jag tränar tillsammans med min sambo får jag veta att jag gör många övningar fel, kanske inte mycket fel, men ändå så pass att det behövs rättas till. 

Min PT sa något liknande sist vi tränade:

"Du är ju ingen nybörjare, du kan ju mycket, det enda man behöver är korrigera lite men annars gör du det mesta rätt".

Men det är också det som är med träning - man blir aldrig fullärd och jag är än så länge rookie inom området, så det är helt i sin ordning att jag inte gör allting rätt än.

Just nu sitter jag och dricker en halvgod Cappuccino från Pressbyrån, kollar på Malou efter 10. Om ett litet tag bär det av till jobbet, pigg och glad Kexchoklad (fast inte från Cloetta för den innehåller palmolja som kommer från skövlade regnskogar, just saying!)

Skål!

Jättenyttiga proteinplättar.

Det här receptet är lånat från Linnea, otroligt enkelt och förmodligen det nyttigaste plätt-receptet som står att finna!

Jag gjorde det på;

4 äggvitor

1 dl proteinpulver (whey med äppelpaj-smak)

3/4 krm bakpulver

Lite kanel och vaniljpulver

Lite sötströ.

Bara att steka et voila, jag smakade en liten tugga eftersom de är tänkta som mellanmål imorgon på jobbet då jag jobbar kväll och dom var jättegoda! Det tyckte även sambon som nästan ville äta upp alla.

Layouten

Sätter en tvek på den rosa färgen, men den får vara där så länge tills jag bestämt mig hur jag vill ha det (med andra ord kommer den förmodligen att vara kvar ett halvår till, ambivalens är min akilles-häl)

Alla recept samlade

Jag har lagt alla recept under egen flik som heter "Receptsamling" som ni ser, så att det ska bli enklare att hitta om man vill ha inspiration eller gå tillbaka och hitta ett recept. Dock ska sägas att det tydligt står om receptet är lånat någonstans ifrån, vilket de flesta är, jag bara förmedlar vidare så att säga.

Enjoy!

Älska cheat-days

Need I say more? Jag var i himlen! Om ni undrar varför min tumnagel ser lite suspekt ut är det mitt peel-off-gellack som är på väg att släppa. Ska måla på nytt idag.

Mensmagen - ingen myt!

Precis före mens:

Efter mens: 

Att möta sitt egna motto

Jag skriver ofta om hur viktigt jag tycker det är med en sund inställning till kroppen innan man börjar träna, just för att det kan slå så fel annars.

Det är så lätt att sitta och predika om sådant, desto svårare är det när man själv ställs inför den situationen.

Jag har alltid över lag varit nöjd med och älskat min kropp, men haft mina dippar. Vissa svårare än andra.

Just nu är jag inne i en mindre dipp. Kanske är det PMS och mina vätskesvullna kropp som pådriver det hela, men så kollade jag igenom gamla bilder och hamnade till slut på en magbild som jag tog när jag var som smalast. Jämförde då den med en bild som Kaj nyligen tagit och skillnaden är markant.

Tanken var ju den att jag skulle lägga på mig lite så jag hade något att bygga muskler på. Det har jag också uppnått, jag ligger på en stadig, fin vikt som Kaj trivs med.

Ändå kunde jag inte låta bli att bli smått chockad över att skillnaden var så stor. Kanske är det ovana, en liten inneboende men egentligen helt irrationell rädsla att det ska gå överstyr. Att jag blir för fäst vid vilken siffra vågen visar, eller att jag skulle fortsätta att gå upp till en vikt som jag inte längre trivs med.

Det är tankar som jag sedan tonåren tampats med och som jag som vuxen med framgång lyckats förpassa långt bak i huvudet men som då och då ändå tränger fram.

Att mista kontrollen är nog bland det läskigaste vi människor vet och det är den rädslan så många andra rädslor grundar sig i - framförallt ätstörningar av olika slag.

Men då får man gå tillbaka ett steg och begrunda de snusförnuftiga råd som man själv delar med sig utav och faktiskt följa dem annars kan man inte förvänta sig att någon annan ska det.