torsdag 30 januari 2014

Det märks...

Vem av mig och min partner som är mest exalterad över vår stundande 1-års dag på lördag.

Jag har googlat igenom varenda restaurang i hela Stockholm, kollat menyer, prislistor, recensioner och utsikt. Min sambo har väl mer eller mindre sagt att så länge jag är glad så är han glad. Hans enda önskemål är att det ska vara hyfsat lätt att ta sig med bil och det skriver jag under på.

Helt ärligt så är de enda kompenenterna jag bryr mig om är:
- Att vara med min sambo
- Att äta gott och ha en mysig dag, sedan om det är med take-away mat med tända ljus i lägenheten eller på restaurang spelar mindre roll, men visst är det lite mysigt att gå ut och äta dagen till ära.

Jag har i alla fall planerat att vi ska äta en mysfrukost med nybakt bröd och färskpressad juice, sedan får vi se vad dagen bjuder på och en god middag, jag ska bara försöka försöka få karln att bidra med sin åsikt om vilket ställe han helst vill gå till av mina förslag, för jag har lite beslutsångest i dagsläget.

Jag har lite svårt för klassisk restaurangmat, de flesta "bra"restaurangerna har ofta helt konstiga rätter, som den här från Himlen Därtill (en av Stockholms dyraste restauranger):

BLODDUVA MED KASTANJER, BRYSSELKÅL OCH PORTVINSKY.

Någon som vill paya 375 spänn för blodduva med brysselkål liksom? Bara namnet får mig att tappa aptiten, tänker på en stadsduva som en katt har ätit upp huvudet på ungefär.

Jag gillar ordentliga portioner och vällagad mat men utan alltför många krusiduller och konstiga komponenter (hej förortskrogar!).

Vi får se vad det blir men hur det än blir kan det inte bli en dålig dag, för just den dagen har jag varit tillsammans med min älskade i ett helt år, det känns underbart.

Därför är jag rädd för LCHF-fanatiker.

Det finns en sak som skrämmer mig mer än mördare och getingar och det är LCHF-fanatiker.

Varför då? I grund och botten är jag av åsikten att det är helt upp till var och en vad man äter. Skiter man i allt och moffar det mesta - gör det!
Är man raw-food-mupp, vegan, fallfrukterian eller äter LCHF så tycker jag man ska göra det man vill, helt enkelt. Det har ingen annan med att göra.

Det som däremot skrämmer mig, på riktigt, är att många (absolut inte alla) som äter LCHF beter sig som sektmedlemmar. 
För er som inte redan har sett det finns det en sida som heter "Kostdoktorn", den hemsidan är skapad av en allmänläkare som jobbar på en vårdcentral, det är alltså ingen näringsfysiolog vi talar om, men han är alltjämt en självutnämnd sådan som inte räds för att ge råd och hänvisa till tveksam forskning som han vinklar på alla möjliga sätt.

Han är LCHF-världens Helge Fossmo och vissa av hans anhängare beter sig som hjärntvättade pingstvänner i debatter om kost och kosthållning.

Hamnar man gud nåde i en debatt med en LCHF-fanatiker blir man rädd på riktigt.
De flesta människor bemöter argumenten på saklig nivå men de fanatiker jag har hamnat i klinch med har kommit med konspirationsteorier att staten vill förgifta och döda oss alla, att vi inte har sett "sanningen" (hej religiös sekt?) eller något så sakligt som "HAHAHA" (versaler, som i mitt huvud läses som ett skratt från en disneyskurk) alternativt "LILLA du", som vi alla vet är vedertaget när man har, så att säga blivit ägd.

Jag hävdar inte att LCHF är av ondo, en låg kolhydratkost med bra fetter kan väl vara bra, även om jag inte själv är intresserad av det, men för mig är det snudd på obehagligt att man verkar vägra ifrågasätta vissa saker som LCHF-förespråkare hävdar.

En av dessa saker är att frukt skulle ge diabetes och ungefär vara likvärdigt med att trycka i sig vitt socker (och då skulle alltså grädde och fettrika produkter vara så mycket bättre) den andra är att man ger sina barn en kolhydratsfri kost, vilket enligt mig är galet.

Det här med kost är inte svart eller vitt, det är inte så att man antingen äter LCHF eller lever på snabbmakaroner. Kolhydrater kan komma från så många andra källor än just dessa, det finns snabba eller långsamma, bra eller dåliga, men sedan får man inte glömma dels att barn växer och utvecklas i full fart - men också att de faktiskt rör på sina arslen mer än vad vi vuxna gör, du kan liksom inte sätta dina barn på en likadan kosthållning som din egen, om det är alltför "sträng".

Jag tycker man får äta hur man vill under villkoren att man:
1) i egenskap av offentlig person inte sprider ut felaktig fakta
2) inte blandar in barnen i sin egen kosthållning om den kan ha negativa effekter på dessa.

En pågående "trend" bland de mest inbitna LCHF-fanatikerna har numera blivit sockerfria barnkalas. Man serverar uppskurna färgglada paprikor, frukter (det är ju så mycket socker i frukt så det kan man ju unna sig en födelsedag) och korv eller köttbullar på grillpinne.

Man talar om glada barn som inte är sockerspeedade och så vidare, låter ju jättebra. Men helt ärligt kan jag tycka att man lever fasiken bara en gång. Det är min åsikt alltså. När jag var liten var ju själva grejen med att fylla år att få trycka i sig tårta och kakor, jag fick alltid blåbärstårta eftersom det var säsong då. Jag tycker fortfarande att det är bland det bästa med att fylla år och det finns inga frukter i världen jag skulle vilja byta ut mot födelsedagstårtan.

Ibland måste det väl få vara fest? Ibland, är en del av grejen att bara skicka alla regler åt helskotta och leva.

Jag tror säkert inte den där ungen som fick en gräddinklädd vattenmelon är särskilt olycklig, det är inte det jag hävdar men jag kan tycka att när hårda regler även spänner sig över festliga tillfällen känns det lite over kill, men det är bara min åsikt (helt ärligt så finns det sötningsmedel som inte påverkar insulinnivåerna så det hade till och med gått att göra en riktig tårta som ungarna inte bli sockerspeedade av, om man nu vill det)

Men när man kallar andra människor för "sockerknarkare" (i den kategorin verkar alla som inte äter enligt LCHF, falla) säger det en hel del om hur ohälsosamt insnöad man är på sin egen kosthållning som man följer snarare som än religion än ett hälsosamt leverne.

The dark side är alla brödätande sockerpundare som vägrar inse sanningen och låta sig frälsas. Ungefär så låter det. Och så skickar de med ungarna matlådor till skolan för att de är livrädda att de ska få i sig kokt potatis fastän den enda kunskapen de har om kost är den som är framställd av andra fanatiker och riktiga forskare eller näringsfysiologer är bara lurendrejare utsända av staten för att mörda oss alla med socker.

Återigen, folk får äta vad de vill, givetvis, jag känner många härliga, icke-fanatiska LCHF-ätare som mår bra och gillar sin kost och det ska de också göra, men om kosthållningen medför en ohälsosam syn på sin omvärld eller gör en oemottaglig för information som kanske ställer ens fasta åsikt i en annan dager - då bör man ta sig en funderare på vad det här med hälsa faktiskt är för något.

lördag 18 januari 2014

Mysig dag på golfbanan.

Idag begav vi oss alla iväg till golfbanan och jag hakade på för ovanlighetens skull. Dels för att jag ville umgås med dom andra men också för att jag ville få lite sol och för att naturen kring banan är så vacker.

Det har varit klarblå himmel idag men lite kallt för att vara Florida (runt 17-18 grader) och det blev rätt kallt att åka runt i golfbilarna när det blåste, så svärmor spelade bara 6 hål, sen satte vi oss på uteserveringen vid klubbhuset.

Där var det dock varmare, vi blev ordentligt stekta och fick förmodligen rätt mycket färg (hoppas). Vi åt god mat och blev bjudna på kaffe och kaka av vår gulliga servitris som direkt drog av svärmors mat från notan när hon inte tyckte det var så gott.


Jag såg två sköldpaddor som jag försökte fota men dom små jäklarna ilade fort ner i vattnet så fort man kom nära.

Nu är vi på väg hem i solnedgången, det blir nog någon god middag ute. 
Imorgon håller vi tummarna för att det blir ordentligt varmt för då ska vi steka på beachen.
Adios!



fredag 17 januari 2014

Min cowboy-tur och svensk hästmentalitet

Jag är så lycklig och upprymd att det knappt vet några gränser.

Jag kommer precis från en långritt, westernstyle igenom den amerikanska outbacken.

Tyvärr en av rätt få bilder på mig och pållen!


Min guide var född på en ranch och därmed i princip i hästsadeln, han tävlade bland annat i Rodeo och olika western-grenar. Min häst hette Magic, ett sto som var avancerat tränad i westerns alla delar och lystrade på små, lätta hjälper.

Vi red igenom outbacken, ut i djungelliknande träskmarker och över vatten med kristallklart vatten där min häst genast körde ner mulen.

Vi red några meter ifrån en prärievarg som sprang förbi, vi fick också se en så kallad "foxsquirrel" ett ekorrsliknande djur som kan växa sig och bli stora som mårdar.

Något som slog mig under ritten var att dessa hästar inte tycktes bli rädda för någonting. En bekant till min guide gled förbi och tutade, ingen reaktion från hästarna som harmoniskt lunkade bredvid.

De blev inte ens rädda för prärievargen som vi befann oss ett par meter ifrån.
Hemma i Sverige brallar hästar för allt: PET-flaskor, plastpåsar, fåglar, älgar och kossor ska vi inte ens tala om, trots att dessa djur inte är någon naturlig fiende för hästarna.

Min guide berättade att man la ner mycket träning på att hästarna ska bli så orädda som det går. Dels för att man oproblematiskt ska kunna ta sig runt i markerna där många vilda djur rör sig. Dessutom funkar det inte med en harig häst när man ska valla in en skock kossor, men också mår hästen bättre av att inte gå runt och vara rädd för precis allt.

Likadant var det i Egypten, det fanns absolut inget som kunde få hästarna ur balans, omkringblåsande plastpåsar eller dånande lastbilar som körde 3 meter ifrån.

Nu är jag ingen direkt hästexpert, jag är ringrostig, tygelfattningen och sitsen är katastrof och jag har generellt sett ingen vidare kontroll när jag rider, så jag är kanske ingen att uttala mig, detta är bara tankar - men, borde inte vi i Sverige också kunna få fram lite fler, mentalt stabila hästar?

"Starlight är rädd för plastpåsar" och vissa hästägare kan knappt rida framåt i skogen eftersom hästkraken trippar sidledes och hoppar rakt upp i luften under hela turen.

Läggs det ner för lite tid och energi på att träna svenska hästars tolerans mot helt normala ting som de inte borde bli rädda för? 
Eller är svenska hästar genetiskt mesigare än andra?

Jag vet inte, det är svårt att bedöma utifrån en turritt, men jag vet i alla fall att jag aldrig ens hört talat om hästar som lugnt kan rida förbi prärievargar och knappt vrider på öronen åt en biltuta.

Det jag vet, med säkerhet är att min flickdröm gått i uppfyllelse och att den här ritten var bland det ballaste jag upplevt i hela mitt liv.

tisdag 14 januari 2014

Tjejdag och manikyr

Idag hade jag och svärmor en tjej-dag. Grabbarna var iväg och spelade golf så vi handlade smink, jag köpte ett gel-manikyr-kit med uv-lampa så gjorde hon fransk manikyr på mig. Hon är nämligen utbildad hudterapeut så hon kan sina saker! 

När jag kommer hem sen tänkte jag börja använda mig av gellack eftersom mina lack alltid lossnar så fort, hatar att gå omkring med ovårdade naglar men så har man ju inte tid att måla dom vareviga dag.

Resultatet!


När grabbarna kom hem från golfrundan åkte vi och åt på Rib City igen, svärisarna är ute på middag med ett par de känner här, så vi andra ligger parkerade i soffan och kollar på en asdålig Fast and the furious film, det var allt för idag kära vänner. 

Och just det - om ni är sugna på lite testosteron finns det att köpa i helt vanliga matbutiker! Only in america.

Michael Kors

Så idag blev jag ägare till min första äkta märkesväska, kändes nästan som ett heligt ögonblick. Priset i en svensk butik ligger runt 3500, vad betalade då jag? 1100 riksdaler.


Nu har jag skrivit en lista på saker jag ska köpa med mig härifrån, på den finns bland annat skinnstövlar, en fin klocka och lite kläder till en ny basgraderob så som blusar och koftor. 

Jag tror shoppingen blir lite enklare när man har klara mål.

Vi har, förutom att shoppa även tränat på morgonen (jag och grabbarna), sedan var vi på en mexikansk restaurang med halvbra mat och en utomordentligt arrogant bartender som medvetet ignorerade oss till en milda grad att min käresta faktiskt blev förbannad och sa till honom.

När Christoffer till slut frågade vad hans problem var blev svaret "You" trots att vi fram till den här punkten stått tysta och väntat på att få beställa. Märkligt.

Och just det! I söndags ringde jag ranchen som då var stängd, men lämnade ett meddelande på deras telefonsvarare och imorse medan jag var på gymmet ringde tydligen en jättetrevlig tjej tillbaka och frågade efter mig.

Imorgon ska jag ringa tillbaka - nu håller vi bara tummarna för att det finns några lediga tider! Alla andra är så snälla som tänker skjutsa dit mig för min skull, de tycker till och med det ska bli lite kul att besöka ranchen.

Puss på er så hörs vi snart igen.
Och just det - till mina familjemedlemmar - om ni vill ha något från USA får ni säga till eller skriva meddelande på Facebook. Den i familjen som läser detta får gärna vidarefordra detta till andra i familjen!

söndag 12 januari 2014

Ren eufori

Ni vet när livet känns så härligt att det kittlar i maggropen? Så känns det nästan hela tiden när jag är här, men idag var det en specifik stund som utmärkte sig.

De andra skulle åka och spela golf idag. Eftersom jag kände att det var dags att ta tag i brännan stannade jag kvar hemma.

Jag har legat vid poolen, solat, badat och läst min bok. 
Ciggen var slut och jag bestämde mig för att ta en av cyklarna som finns här i huset och ta en tur till affären.



Så jag cyklade i solnedgången till affären. På ditvägen stötte jag på en solbränd gubbe som presenterade sig som John. Han berättade att han var från Italien men hade flyttat till New York för 15 år sedan och till slut hamnat här, han var ute och gick med sin fluffiga lilla hund, som många andra här i Florida har.

Han frågade var jag kom ifrån och vi skiljdes åt med ett "Nice to meet you!".

På hemvägen stötte jag på en liten pojke och hans mamma. Pojken vände tryckte in ansiktet mot mammans ben när jag hälsade men när jag hade ryggen mot honom fick jag höra ett glatt "byyyeee" när jag cyklade i väg.



Jag slungades tillbaka till barndomen. När man var en 8 år och cyklade runt med kompisarna på gården under varma sommarkvällar.



Jag kände bara en sån enorm lycka över att vara här, i paradiset med min älskade man och hans fina familj.

En lycka över att all ångest och stress över vardagliga ting faktiskt är borta. Att jag äntligen får vila mina sinnen. Dessutom upptäckte jag att det finns en nagelsalong inom cykelavstånd.

Kan livet bli så mycket bättre? Undrar jag.

Matorgasm och solbränneproblem!

Igår hade jag en matorgasm som hette duga. Vi var på Rib City, ett mysigt medelklass ställe med bra priser.

Stället var inrett gemytligt med små skyltar med roliga quotes på längs hela väggen.

På menyn utlovades att om man var tvungen att använda bestick till sina ribs skulle de byta ut ens tallrik, så möra skulle de vara!

Maten var helt och hållet gudomlig, jag har aldrig ätit så goda ribs i hela mitt liv.
Efterrätten verkade likaså vara sänd från himlen. Vi var tre pers som delade på en bit Coconut Cream Pie, inte av ekonomiska skäl, för den kostade 26 svenska kronor, utan för att biten var så enorm!

Servitrisen var som vanligt här i USA otroligt serviceminded. 
Alla servitörer presenterar sig genom att säga 
"My name is Blabla and I will be taking care of you". Just meningen "taking care of" tycker jag är så fint. Och inget är någonsin krångligt, inte ens en mjölk-gluten-laktos intolerant person som bara äter bambukvistar med kokosvatten är jobbig, allt ordnas med ett leende.
Vår servitris trodde att Christoffer var den enda i sällskapet som var född amerikan.
"Everyone else has an accent except from you?" Men det är inte så konstigt. Christoffer var här första gången när han var 4 år gammal bara, så hans engelska har präglats mycket av det.

Just nu sitter jag på uteplatsen och dricker morgonkaffet. Jag har lite problem med brännan - återigen har jag smort in mig med för hög solskyddsfaktor, jag blir helt enkelt inte brun trots pressande.

Jag har fått en överdriven noja att bli bränd. Inte egentligen för att man blir rynkig och får hudskador, som borde vara anledningen utan för att det är så jobbigt att vara bränd. Det gör ont och blir svårt att sova. 

Idag tänkte jag i alla fall ge det ett nytt försök men lägre solskyddsfaktor, det viktigaste är att jag inte är lika blek när jag åker som jag var när jag kom hit och den risken är i princip obefintlig. 

Nu väntar ett morgonpass på gymmet, ha det bra i snöovädret!

lördag 11 januari 2014

Äventyr på stranden

äntligen blev vädret tillräckligt bra för en dag på beachen! 

Hela stranden applåderade åt grabbarna som hjälpte en båt som kommit för nära land att komma ut igen. 
Folk tittade och höll för munnarna "call them back in!" uppmanade de mig, de var rädda att de skulle skadas av båtens propeller men allt gick bra och en man tyckte de var värda en runda bärs resten av dagen!

Efter det gick vi på ännu en outlet, jag hittade ett par träningslinnen men inget mer.

Nu ska vi strax åka iväg och äta middag på Rib City, som namnet antyder är det ribs vi ska käka, ska bli grymt gott.


fredag 10 januari 2014

Beslutsångestens mardrömsnation

Lider man av beslutsångest är USA helt klart mardrömsresemålet.

När jag skulle köpa värltabletter idag stod jag framför hyllmeter av olika sorter.
Det ADD-hjärnor har mest svårigheter med är just att sortera intryck vilket är en ordentlig utmaning när man går i butiker här.

Det räcker med en vanlig matvarubutik, bara flingorna har metervis med hyllor på båda sidor och att välja ett paket bland tusentals sorter orsakar major brain meltdown.

Ibland blir jag på riktigt yr och måste hålla händerna vid sidan av ögonen för att minska ner synfältet lite - det är för enormt! 

Middagen idag blev pizza på Papa Johns, vi hade kört en benpass innan så det var inte så farligt, man får räkna med att lägga på sig när man är här, det är trots allt Amerika vi talar om.

Jag tycker det är så spännande att smaka nya, inhemska saker som inte finns i Sverige. 
Jag har bestämt att jag måste äta på Dunkin Donuts någon dag, jag har aldrig smakat en sån donut, det närmaste jag har kommit är farmors sockermunkar, men de är ju inte så pjåkiga de heller, vi får se om Dunkin kan mäta sig med hennes.

Nu ska vi sova och ni ska snart kliva upp. Puss och kram på er!

Ego-dag vid poolen

Idag är dom andra och spelar golf, jag valde att stanna hemma eftersom jag har haft en sån fruktansvärd mensvärk.

Jag kan inte direkt påstå att jag lider, har tagit en naproxen och ligger vid poolen och läser en jättebra bok.

Än är det mulet men varmt, hettan kommer vid 12-tiden så om en halvtimme ungefär, jag har förberett mig genom att smörja in mig ordentligt med solskyddsfaktor 30. Ska försöka att inte ligga och steka för mycket, inget kul att bli bränd.

Det är så skönt för vi bestämde tidigt att på den här resan ska man göra det man har lust med och inget annat, eftersom vi är 4 pers och har två bilar går det alltid att dela upp sig om folk vill göra olika saker.

Eller om man som jag bara vill ligga och läsa går det också fint. Det känns grymt bra.


torsdag 9 januari 2014

Key lime pie

På andra sidan gatan där vi bor ligger en hamn med lite restauranger och butiker längs kanalen som går här.

Mitt hjärta på restaurangen!

Vi var på en av restaurangerna som ligger precis vid vattnet, riktigt god mat och jag testade Key lime pie, Floridas "nationaldessert" som är en typ av lime-cheesecake, väldigt speciell, syrlig smak men otroligt god!


Imorgon blir det runt 29 grader så det blir nog mest poolhäng (och massa, massa solkräm!)

Galna amerikanska lagar.

Det är alltid lika spännande att läsa tidningar från andra länder i det här fallet Cosmo, där kan man läsa om varför man som kvinna ska signa ett preenup agreement, även om man inte har någon inkomst eller tillgångar att tala om när man gifter sig.

Lyssna på detta; i Californien får man betala underhåll till sin föredetta partner.

Alltså, ens ex har rätt till samma levnadsstandard man hade som gifta. Om en part då inte har ett enda korvöre och den andra drog in alla cash så måste den med stålarna betala en check varje månad till den mindre bemedlade.

Detta hände en kvinna som blev författare och började tjäna en massa pengar, eftersom dom inte skrev på ett preenup så är hon skyldig att bistå sin exman med den ekonomiska standard de hade som gifta. 
Hon är tvungen att betala honom 6000 dollar varje månad - och de har inte ens några barn tillsammans.

USA har så sjukt märkliga lagar, man tror knappt att det är sant. Fascinerande, på något vis.

En dag på golfbanan

Idag har vi spenderat hela dagen på golfbanan, jag kan ju inte spela på själva banan så jag har mest suttit i golfbilen och läst Cosmo, men golfbanorna här är väldigt vackra med rikt djurliv, man kan se ekorrar, sköldpaddor och en massa konstiga fåglar.

Ekorrarna på den här är helt orädda för människor och en hoppade faktiskt upp i golfbilen och snodde Christoffers brorsas jordnötssmörsmacka, haha, så sjukt söt!



Vädret blir sakta men säkert bättre, idag var det runt 23 grader och tidvis mulet, men man blir brun även om det är molnigt så vi har alla fått pyttelite färg.

Golfbanan i kvällssolen.

Den riktiga värmen kommer imorgon och då håller vi oss förmodligen mest hemma vid poolen.
Det blir väldigt mycket åkande, det här landet är liksom skapat utifrån bilister, det går inte att ta sig någonstans utan bil och det finns inte mycket till promenadstråk att tala om.

Hoppas ni har det fantastiskt hemma, det har jag i alla fall!

onsdag 8 januari 2014

Ännu en shoppingdag

Idag har jag och svärmodern tagit en shoppingtur på tu man hand. Affärerna är som sagt enorma, efter att ha plöjt igenom två outlets tog vi en kaffe på BK.

Jag skulle bara in och handla cigg i en motsvarande Ica butik, men därinne fanns 4 hyllor med bara smink så vi blev kvar i nästan en timme.

Killarna var och spelade golf, men vi hoppade över det eftersom det regnade lite, alla fick som de ville och var nöjda och glada! 

Jag kom hem med två par träningstights och en jacka som matchade skorna jag köpte igår.

Nu har vi grillat och suttit ute och ätit. Imorgon ska alla till golfbanan tillsammans och jag tänkte boka en tid på en ranch som jag har tittat ut där jag ska rida uteritt!

Vädret har ju som sagt varit lite småmulet men framöver ska det bli klassiskt Florida väder dvs 29 grader och sol.

Snygg bränna here I come!

tisdag 7 januari 2014

Dagens fynd

Här är dagens fynd:

Nike Air ca 250kr

Nike sports bra ca 150kr

Guess-skor ca 200kr

Tommy hilfiger-tröja 233kr



Galna priser och heldagsshopping!

Priserna i det här landet får en på riktigt att tappa huvudet.

Ett exempel, jag köpte ett par nya Nike Air för ca 250kr svenska och ett par Guess skor för 200 svenska.

Idag har vi varit och shoppa bokstavligen talat hela dagen, vi åkte runt 10 imorse och vi var klara vid halv sex på kvällen. Vädret idag har varit lite halvkasst och därför passade vi på.

Gissa vem som var en happy camper när hon såg en liten fontän med karpar och sköldpaddor i?!

Jag hittade några fina saker men inte riktigt så mycket som jag hoppats på - jag orkade till slut inte mer.

Vi var på en fet outlet med alla märken man kan tänka sig till de sjukaste priserna.
Jag försökte tappert hitta några träningslinnen på Nike men jag fick panik, enorma affärer, enorm outlet och ofantligt mycket kläder, till slut blir allt för mycket för min stackars ADD-hjärna.

Killarna hittade mer kläder än jag, men å andra sidan ska jag vara här i 3 veckor så jag har tid på mig, dock har jag väldigt sparsamt med kläder med mig så det vore kul att hitta lite att variera med.

Imorgon ska vi golfa, jag lär väl mest träna på att slå lite bollar när tillfälle ges, försöka bli solbränd och leta sköldpaddor (Christoffer är livrädd att jag ska lyfta upp en, som jag gör med alla gulliga djur jag hittar, oavsett om dom har rabies.)

Nu är alla i sällskapet trötta som as, jag och killarna ska ändå till gymmet strax, det är faktiskt ganska skönt att träna med tanke på allt gott man äter och så är det ju skönt att röra på sig lite.

Jag får lite mer skrivlust när jag är här och mår bra, så ni kan nog förvänta er fler inlägg framöver.

Och just det - det finns bara feta bilar här, jag skojar inte när jag säger att jag hittills har sett 2 bilar som inte är sproilans suvar, man tror baske mig inte det är sant!

En liten del av vår uteplats + pool.


måndag 6 januari 2014

Gigantiska grönsaker och socker

En grej till som är lite rolig - eller snarare två. När vi var och handlade idag hittade vi en avokado stor som en melon (hej genmanipulation) och en nästan lika stor tomat:


Dessutom är jättemånga produkter "non fat" men så är det skitmycket socker i, typ som om det skulle vara bättre haha!

Första dagen i USA

Tycka vad man vill om USA som nation men min största förvåning så här efter första dagen är hur fruktansvärt artiga amerikanerna är! Skillnaden mot oss svenskar som mumlar "oj" när man råkar tackla Gerda 89 så hon trillar och bryter lårbenshalsen.

Alla ler mot en, säger "I'm sorry" fastän de inte snuddat än. Överallt heter man "honey" eller "darling"

Servicenivån är skyhög och otrevliga butiksbiträden verkar inte existera i det här landet.

Men nu ska jag försöka sammanfatta allt kort så ingen somnar halvvägs genom inlägget, så här kommer några high-lights:

- Innan man är kontrollerad och godkänd får man icke beträda amerikansk mark på flygplatsen, därför finns broar från flygplansentrén till shufflebusen.

- Imigration controlen blev så överfull att vi fick vänta på planet med alla bölande ungar innan vi ens fick kliva av.

- Jag hade med mig narkotiklassade läkemedel men Christoffer var den som fick en extra security check.

- Jag lyckades välta en "vägg" på Arlanda som visade hur stort handbagage man fick ha med sig.

- Vädret är tidvis mulet men imorse var det jättevarmt! 

- Huset vi bor i har utsikt mot en jättefin kanal och vi har både pool och bubbelpool.

- Affärerna är enorma, priserna underbara och dom har så mycket snygga och bra grejer att man får panik.

Det får bli allt for now, vi ska strax pipa iväg till gymmet och ikväll ska vi grilla är det tänkt.

Puss och kram! 

lördag 4 januari 2014

Rapport inför resan

Väskan är packad, nu bär det av mot sambons där vi ska sova inatt eftersom taxin som tar oss till Arlanda utgår därifrån.

Och btw jag har gått NER 2kg under julhelgerna, wierd kropp man har.

Lovar att uppdatera om resan här på bloggen så ofta jag har tid och lust!

torsdag 2 januari 2014

Trevlig morgon.

Jag bild-googlade "christian girl" och fick upp en bild på en tjej med avhugget huvud i en säng. Ocensurerat. På google.

Det går fint att censurera ord som "torrent" och "download" men inte bilder på avhuggna huvuden. Well done Google.

Uppdatering.

Jag vet, den här bloggen är lite halvdöd just nu, men mina tankar kretsar bara kring den stundande Floridaresan. Det är tre dagar kvar till vi åker nu och jag försöker tygla min extas.

Jag har precis skrivit klart en lång packlista och imorgon tänkte jag sätta igång att packa, det går nog ganska fort för jag vet ungefär vad jag ska ha med mig, sen ska jag ju shoppa en hel del där.

Idag är sambon ute på egna äventyr och jag ska hälsa på pappsen tänkte jag.

Jag på nyår!