torsdag 30 januari 2014

Därför är jag rädd för LCHF-fanatiker.

Det finns en sak som skrämmer mig mer än mördare och getingar och det är LCHF-fanatiker.

Varför då? I grund och botten är jag av åsikten att det är helt upp till var och en vad man äter. Skiter man i allt och moffar det mesta - gör det!
Är man raw-food-mupp, vegan, fallfrukterian eller äter LCHF så tycker jag man ska göra det man vill, helt enkelt. Det har ingen annan med att göra.

Det som däremot skrämmer mig, på riktigt, är att många (absolut inte alla) som äter LCHF beter sig som sektmedlemmar. 
För er som inte redan har sett det finns det en sida som heter "Kostdoktorn", den hemsidan är skapad av en allmänläkare som jobbar på en vårdcentral, det är alltså ingen näringsfysiolog vi talar om, men han är alltjämt en självutnämnd sådan som inte räds för att ge råd och hänvisa till tveksam forskning som han vinklar på alla möjliga sätt.

Han är LCHF-världens Helge Fossmo och vissa av hans anhängare beter sig som hjärntvättade pingstvänner i debatter om kost och kosthållning.

Hamnar man gud nåde i en debatt med en LCHF-fanatiker blir man rädd på riktigt.
De flesta människor bemöter argumenten på saklig nivå men de fanatiker jag har hamnat i klinch med har kommit med konspirationsteorier att staten vill förgifta och döda oss alla, att vi inte har sett "sanningen" (hej religiös sekt?) eller något så sakligt som "HAHAHA" (versaler, som i mitt huvud läses som ett skratt från en disneyskurk) alternativt "LILLA du", som vi alla vet är vedertaget när man har, så att säga blivit ägd.

Jag hävdar inte att LCHF är av ondo, en låg kolhydratkost med bra fetter kan väl vara bra, även om jag inte själv är intresserad av det, men för mig är det snudd på obehagligt att man verkar vägra ifrågasätta vissa saker som LCHF-förespråkare hävdar.

En av dessa saker är att frukt skulle ge diabetes och ungefär vara likvärdigt med att trycka i sig vitt socker (och då skulle alltså grädde och fettrika produkter vara så mycket bättre) den andra är att man ger sina barn en kolhydratsfri kost, vilket enligt mig är galet.

Det här med kost är inte svart eller vitt, det är inte så att man antingen äter LCHF eller lever på snabbmakaroner. Kolhydrater kan komma från så många andra källor än just dessa, det finns snabba eller långsamma, bra eller dåliga, men sedan får man inte glömma dels att barn växer och utvecklas i full fart - men också att de faktiskt rör på sina arslen mer än vad vi vuxna gör, du kan liksom inte sätta dina barn på en likadan kosthållning som din egen, om det är alltför "sträng".

Jag tycker man får äta hur man vill under villkoren att man:
1) i egenskap av offentlig person inte sprider ut felaktig fakta
2) inte blandar in barnen i sin egen kosthållning om den kan ha negativa effekter på dessa.

En pågående "trend" bland de mest inbitna LCHF-fanatikerna har numera blivit sockerfria barnkalas. Man serverar uppskurna färgglada paprikor, frukter (det är ju så mycket socker i frukt så det kan man ju unna sig en födelsedag) och korv eller köttbullar på grillpinne.

Man talar om glada barn som inte är sockerspeedade och så vidare, låter ju jättebra. Men helt ärligt kan jag tycka att man lever fasiken bara en gång. Det är min åsikt alltså. När jag var liten var ju själva grejen med att fylla år att få trycka i sig tårta och kakor, jag fick alltid blåbärstårta eftersom det var säsong då. Jag tycker fortfarande att det är bland det bästa med att fylla år och det finns inga frukter i världen jag skulle vilja byta ut mot födelsedagstårtan.

Ibland måste det väl få vara fest? Ibland, är en del av grejen att bara skicka alla regler åt helskotta och leva.

Jag tror säkert inte den där ungen som fick en gräddinklädd vattenmelon är särskilt olycklig, det är inte det jag hävdar men jag kan tycka att när hårda regler även spänner sig över festliga tillfällen känns det lite over kill, men det är bara min åsikt (helt ärligt så finns det sötningsmedel som inte påverkar insulinnivåerna så det hade till och med gått att göra en riktig tårta som ungarna inte bli sockerspeedade av, om man nu vill det)

Men när man kallar andra människor för "sockerknarkare" (i den kategorin verkar alla som inte äter enligt LCHF, falla) säger det en hel del om hur ohälsosamt insnöad man är på sin egen kosthållning som man följer snarare som än religion än ett hälsosamt leverne.

The dark side är alla brödätande sockerpundare som vägrar inse sanningen och låta sig frälsas. Ungefär så låter det. Och så skickar de med ungarna matlådor till skolan för att de är livrädda att de ska få i sig kokt potatis fastän den enda kunskapen de har om kost är den som är framställd av andra fanatiker och riktiga forskare eller näringsfysiologer är bara lurendrejare utsända av staten för att mörda oss alla med socker.

Återigen, folk får äta vad de vill, givetvis, jag känner många härliga, icke-fanatiska LCHF-ätare som mår bra och gillar sin kost och det ska de också göra, men om kosthållningen medför en ohälsosam syn på sin omvärld eller gör en oemottaglig för information som kanske ställer ens fasta åsikt i en annan dager - då bör man ta sig en funderare på vad det här med hälsa faktiskt är för något.

2 kommentarer:

  1. Kan inte annat än instämma. Lchf-anhängare är sjukligt fanatiska.

    SvaraRadera