Stället var inrett gemytligt med små skyltar med roliga quotes på längs hela väggen.
På menyn utlovades att om man var tvungen att använda bestick till sina ribs skulle de byta ut ens tallrik, så möra skulle de vara!
Maten var helt och hållet gudomlig, jag har aldrig ätit så goda ribs i hela mitt liv.
Efterrätten verkade likaså vara sänd från himlen. Vi var tre pers som delade på en bit Coconut Cream Pie, inte av ekonomiska skäl, för den kostade 26 svenska kronor, utan för att biten var så enorm!
Servitrisen var som vanligt här i USA otroligt serviceminded.
Alla servitörer presenterar sig genom att säga
"My name is Blabla and I will be taking care of you". Just meningen "taking care of" tycker jag är så fint. Och inget är någonsin krångligt, inte ens en mjölk-gluten-laktos intolerant person som bara äter bambukvistar med kokosvatten är jobbig, allt ordnas med ett leende.
Vår servitris trodde att Christoffer var den enda i sällskapet som var född amerikan.
"Everyone else has an accent except from you?" Men det är inte så konstigt. Christoffer var här första gången när han var 4 år gammal bara, så hans engelska har präglats mycket av det.
Just nu sitter jag på uteplatsen och dricker morgonkaffet. Jag har lite problem med brännan - återigen har jag smort in mig med för hög solskyddsfaktor, jag blir helt enkelt inte brun trots pressande.
Jag har fått en överdriven noja att bli bränd. Inte egentligen för att man blir rynkig och får hudskador, som borde vara anledningen utan för att det är så jobbigt att vara bränd. Det gör ont och blir svårt att sova.
Idag tänkte jag i alla fall ge det ett nytt försök men lägre solskyddsfaktor, det viktigaste är att jag inte är lika blek när jag åker som jag var när jag kom hit och den risken är i princip obefintlig.
Nu väntar ett morgonpass på gymmet, ha det bra i snöovädret!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar