fredag 27 februari 2015

Lindring - det ultimata receptet mot över användandet av antibiotika

Jag var ganska gammal första gången jag fick höra att halsfluss inte måste behandlas med antibiotika. Jag skummade igenom en läkartidning på vårdcentralen och fastnade på en av många artiklar om det farliga överanvändandet av antibiotika. Jag minns att jag blev förvånad, jag trodde nämligen att halsfluss inte kunde gå över av sig självt (eller rent logiskt, så här i efterhand förstår jag ju att det måste vara så), men ni förstår, i alla fall att det tog väldigt lång tid.

Nu när jag själv är ynklig och sjuk började jag fundera över just detta. Jag läste en artikel där en läkare skrev om problematiken, om folk som inte hade tid att vara sjuka och försökte få ut antibiotika för banala förkylningar för att de helt enkelt inte hade tid att vara sjuka. 

Ska jag vara helt ärlig så tror jag inte att den gruppen är överrepresenterad, utan jag tror snarare att de som är mest påstridiga är de desperata - de som lider.

Problemet när man är sjuk och har åkt på en vidrig åkomma som till exempel halsfluss är att det sällan finns några mellanting. Antingen får man penicillin, eller så får man höra att "det går över". Alla som har haft halsfluss vet också hur det känns när man nästan gråter av smärta varje gång man ska svälja sitt eget saliv och att det är plågsamt att bara existera.

Det är då svårt att acceptera ett besked som säger att det går över, att man ska gå runt med denna konstanta, oerhörda smärta i dagar, kanske veckor innan det ger med sig, än mer för de föräldrar som ser sina små telningar gråta av smärta nätter igenom.

Jag, som varit ett lunginflammations-barn (och haft min beskärda del halsfluss) förstår precis, dock är just lunginflammation som sådan, en av få saker som måste botas med penicillin, däremot finns det infektioner med liknande symptom som orsakas av virus och då hjälper inte penicillin det minsta.

Jag med hjälp av flera års erfarenhet kommit fram till vad som hjälper mig. Oftast när jag är sjuk får jag slemhosta i början, om jag då precis i uppstarten av detta börjar med slemlösande läkemedel så förflyter sjukdomsförloppet relativt problemfritt - gör jag inte det blir slemhostan värre, jag ska för er skull inte gå in på detaljer men jag kan säga att det är vidrigt och inte sällan leder den i sin tur till en lunginflammation.

Det är just det här som behövs - det behövs lindring! 
Kan man inte bara skriva ut, om det nu finns, annars får man väl ta fram ett sådant läkemedel - ett mungurgel som bedövar hela käften och svalget? Inte halvmesyrer som "ta en alvedon" eller "dom där bafucin brukar vara ganska bra" nej nej, in med det tunga artilleriet och bedöva, ta bort det som gör ont så behövs inget penicillin! 
Bedöva och lindra - ordentligt!

En annan aspekt ur det hela som jag har stött på, och som jag till viss del faktiskt förstår är när man söker hjälp. 
Låt mig säga så här, de slemlösande och ofta lindrande preparaten som säljs receptfritt är ett skämt. Har du väl blivit rejält sjuk är de medicinerna så far beyond vad du behöver och speciellt med tanke på de stränga regler som Sverige har, vilket säkert är bra, det säger jag ingenting om, men dosen av det verksamma lindrande ämnet är ofta så litet att man knappt märker något.

Detta gör att man, vare sig vill det eller inte tvingas belasta vården med sina till synes banala problem.

Min vårdcentral har lärt sig mig nu, jag bokar en tid, går in och samtalar i 5 minuter och får det jag behöver, för jag vet själv vilka preparat som hjälper. 
Men innan dess så blir man självklart ifrågasatt som halvfrisk patient som behöver komma in och få medicin, men kommer man med en bra motivation till varför så är det generellt sett inga problem, att förebygga sjukdomar i deras tidiga förlopp och informera om hur man kan göra det är ett sätt att slippa att en ännu sjukare patient gör ett återbesök.

Jag tror att det verkligen lösningen på att minska antibiotika-användandet är att ge ett alternativ till "det går över" och istället erbjuda verkligt lindrande preparat som gör att patienten ifråga står ut. 
För jag tror faktiskt inte att de flesta som propsar på att få det utskrivet egentligen nödvändigtvis är intresserade av att förkorta sin sjukdom, jag tror att det handlar om en desperat önskan att lidandet omedelbart ska upphöra och det borde vi, med tanke på hur långt vi har kommit i läkedmedelsutveckling kunna bistå med, utan att det måste vara fråga om penicillin.

söndag 22 februari 2015

Världens gnälligaste folk?

För oss svenskar har vintern varit lång. 
De som aldrig kom iväg på en vinterresa och vandrat omkring i en pissgrå dimma i 6 månader och glömt bort hur solsken och grönska ser ut.

Kanske är det därför som det gnälls så förbannat överallt, det bästa sättet att kanalisera sin bottenlösa bitterhet - på internet. Eller låt mig specificera - på Facebook.

Under gymgrossistens reklaminlägg för rabatt på celsiusflak hopar sig kommentarerna. Det är farligt, det innehåller kemikalier och så vidare. Det är ingen som med våld tvingar dem att köpa eller inta drickan, ändå är de rasande.
"Den bästa energidrickan är vatten". Herregud, tänker jag, har du någonsin efter en natts usel sömn kunnat ta dig igenom dagen med hjälp av vatten? Sidestory, men jag tycker det var så urbota korkat att jag var tvungen.

När Lindahls lanserade sin sockerfria kvarg var vi många träningsmuppar som hoppade jämfota av glädje. För förutom den naturella kvargen så finns bara smaksatta kvarger, oavsett märken där socker i princip är den andra ingrediensen och det kan inga proteinhalter i världen väga upp för.

Äntligen en kvarg som man kunde äta direkt ur burken, utan att behöva klabba med mikrade hallon eller fun light när man hade bråttom eller bara inte pallade.
Men när dessa lanserades var det den arga massan som hördes mest. Folk var galna, det var cancerframkallande sötningsmedel i kvargen och de deklarerade att de minsann aldrig skulle köpa den - synd för de hade annars velat ha en sockerfri kvarg.

Någon föreslog stevia, men att nästan all stevia måste blandas ut men annat sötningsmedel för att inte få en funky eftersmak eller att kanske ingen ens haft råd att köpa kvargen om den innehållit det var det ingen som tänkte på.

Vidare förfasade sig någon över att det inte var äkta vanilj i vaniljkvargen och sa att hon hade hellre betalat "några kronor extra" för äkta vanilj men nu fick det vara.
Jag är ingen livsmedelsexpert men min gissning är att i dessa stora volymer skulle äkta vanilj få priset att sticka iväg såpass att det skulle bli en lyxvara. Och då skulle kommentarsfältet vara fullt av folk som gnällde för att det var för dyrt.

En annan räd som har varit mot företaget Carbzone där LCHFare är förargade över att lågkolhyratstortillasen innehåller vetemjöl, det är ju inte LCHF, men ingenstans har företaget sagt sig sälja varor lämpade för LCHF, de enda de har sagt är att deras varor är lämpade för någon som vill äta mat med lite kolhydrater, sen som det är LCHF eller inte förtäljer inte historien, över huvud taget.

Även där förvånas jag över vilken otrolig ilska folk uppvisar mot produkter de aldrig kommer köpa. Hur orkar man ens bemöda sig sitta och skriva långa utlägg om hur dåliga produkterna är och hur illa man tycker om dem, jag förstår faktiskt inte problemet, det är så enkelt - köp inte om du tycker att det suger. Var det så svårt?

Jag skulle aldrig gå in och skriva till Garant hur puckat jag tycker att det är att de häller socker i deras krossade tomater som är smaksatt med basilika, utan jag gör så här - jag köper den inte.

Jag köper krossade, naturella tomater utan socker och har i egen basilika. Voila!

Min poäng är att smaken är som baken, man köper det man tycker om och låter bli resten, men folk vill så gärna höras och synas att de bara måste lägga en liten kommentar om sig själva på varenda status som står att finnas. Om någon gör reklam för semlor så tro fan att Lotta, 44 år kommenterar att hon inte kan äta semlor för att hon blir fisig i magen.

Okej Lotta, tack för info, skulle jag skriva allt som min IBS-mage inte klarar av skulle jag behöva spamma varenda matsida som finns, men den tiden eller orken har jag inte. Så jag låter bli.

Vi vill gärna att allt ska vara top notch. Allt ska vara ekologiskt, naturligt, nyttigt men också billigt. Den ekvationen går inte ihop.

Vi snyftar åt de stackars kinesiska fabrikssömmerskorna som arbetar 12 timmar om dagen för att sy våra HM-kläder och måste ha med sig ungarna till den smutsiga fabriken, vi gormar gärna åt HM och deras elaka ledning men det har vi fort glömt bort när vi går förbi skyltfönstret och ser en söt topp för 49,90:-

Jag tycker det är bra att folk blir mer medvetna, men någonstans får man kanske reflektera över vad det är man kräver och vilken makt man själv har över situationen. 
Man kan äta naturell kvarg med naturlig vanilj och stevia i om man vill, jag har testat och jag tyckte det smakade skit.

Man kan baka sina egna tortillabröd eller varför inte skapa ett eget märke med ekologiskt, raw-food, inga kemikalier eller tillsatser-what-so-ever till ett pris som gemene man har råd med om man tror att man klarar det.

Däremot ser jag faktiskt vad man får ut av att sitta och gapa på Facebook och poängtera allt man inte gillar, det är nästan så att folk lägger ner mer själ i det, än att hylla saker de faktiskt tycker om.

Ibland känns det som att folk blir mer giriga ju mer de får. Ju snabbare saker gå desto snabbare kräver vi att de ska gå. Ju bättre service vi får desto mer kräver vi utan att någonsin fundera på att vara trevliga tillbaka och faktiskt förtjäna den servicen.

Folk himlar med ögonen och suckar när de får vänta i 4 minuter på en McDonalds hamburgare. Fyra minuter, man hinner knappt fjöla innan den är klar.

Samma sak är det på mitt stammishak, Svenska Sushiköket. Där har de satt upp en stor skylt där det står att all sushi görs på beställning och att de därför kan ta lite extra tid. Ändå är det så ofta som människor går fram till kassan och demonstrativt suckar högt och oförskämt gastar:
"40 minuter?! Tar det 40 minuter?!" Då tänker jag alltid "Men åk till McDonalds då, det ligger 3 minuter bort och där får du burgaren i handen".

Jag menar inte att man inte kan kräva god service eller kvalitet, men ibland får man faktiskt reflektera över hur befogad ens irritation och ilska är samt inse att man faktiskt har ett val. Ingen tvingar en att köpa drickor med kemikalier i, ingen tvingar i en sötningsmedel om man inte vill och ingen, verkligen ingen tvingar en att vänta i 40 minuter på färsk sushi. 

Framförallt så det ingen som tvingar en att författa långa inlägg på Facebook där man deklarerar allt man inte tycker om. Den tiden hade man kunnat ägna åt något mer produktivt. 
Som att baka egna bröd, blanda ihop en helt naturlig kvarg eller varför inte dricka ett glas uppiggande vatten.

Think about that.

söndag 8 februari 2015

Nyttig grädde? Jajemen

Jag är överförtjust i vispgrädde.
 Fluffig, nyvispad grädde, så gudomligt gott. Därför har jag länge varit på jakt efter ett substitut, finns det något att ersätta grädden men om man vill äta en god fruktsallad på fredagskvällen utan att cheata "ordentligt"?

Många använder ju kvarg men det blir ju aldrig samma sak, jag tror mig dock ha hittat svaret på mina böner - mandelgrädde!
Fine, den kanske aldrig blir helt clean, men kolla skillnadena i näringsvärden och kcal mellan den och vispgrädde per 100g:

Vispgrädde
Kcal: 370
Fett: 40g
Kolhydrat: 3,0
Protein: 2,1

Mandelgrädde
Kcal: 81
Fett: 8g
Kolhydrat: 1,7
Protein: 0,6

Lite skillnad huh? Ska bli spännande att prova, det får bli mitt nästa fusk!

Proteinmuffins x 2

Eftersom jag just gått på deffen tänkte jag vänta lite med "riktigt" fusk d.v.s sådant som innehåller socker några veckor, mest för att komma in i det och så.

Därför testade jag två olika recept från Tasty Health, kan verkligen rekommendera hennes recept! Många som gör "deff"-recept av olika slag ser jättefint ut på bilderna och så, men i verkligheten blir konsistensen konstig, de är svåra att få bra och det smakar inte bra.

Men Tasty Health's recept blir bra om man följer receptet, inga konstiga konsistenser utan gott och mer eller mindre precis likadant som vanliga recept.

Jag testade två olika sorters muffins. Båda blev goda, båda blev exakt som riktiga muffins men jag måste säga att citronmuffinsen i mitt tycke vann smakmässigt, dock har chokladmuffinsen något bättre näringsvärden.

Choklad och jordnötssmörsmuffin
2,5 dl havregryn
1 skopa chokladprotein whey
4 msk kakao
1 tsk bakpulver
3,5 msk steviaströ
2 msk jordnödssmör
2 äggvitor
0,5dl mosad banan
1,5 dl mjölk (jag tog minimjölk)

Stavmixa ihop, ner i formar och in i ugnen på 175 grader i 15 minuter.


Citronmuffins (originalreceptet är med vallmofrön, men jag är inte så förtjust i det så jag tog utan)
2,5 dl havregryn
1 skopa vaniljprotein whey
1 dl mandelmjöl
1 tsk bakpulver
2 msk steviaströ
1 ägg
0,5dl äggvita
2 msk osötat äppelmos
0,5 dl mjölk

Stavmixa ihop, ner i formar och in i ugnen på 175 grader i 15 minuter.

Dessa blev helt gudomliga enligt mig!


söndag 1 februari 2015

Recept - american proteinpancakes

Idag firar jag och min älskade hela 2 år! Tiden flyger fram.
Vi har ju bott på 5-stjärnigt hotell och gått på restaurang varje dag i en vecka, så det är vi ganska less på just nu, därför blir det lite mysigt hemmafirande.

Min lilla gåva blev en härlig frukost-brunch, eftersom han (och jag) börjat deffa lite smått efter att ha levt loppan ganska länge så fick det bli en dietvänlig men alldeles underbar brunch.

Bland annat så serverade jag american proteinpancakes.

Jag tänkte dela receptet som jag har fått härifrån och modifierat lite, jag gjorde dubbel sats och hade i vaniljprotein istället för au naturelle som i receptet på hemsidan. De blev fluffiga som american pancakes, något torra med fantastiskt goda och väldigt bra näringsvärden.



Till detta hade vi på en helt kalorifri sirap från Green Valley Ranch, att dom ens kan göra sådant är helt otroligt, och den smakar som vanlig maple syrup!

2 rågade dl havregryn
2 skopor vanilj whey-proteinpulver
4 tsk bakpulver
4 msk mandelmjöl
2 dl flytande äggvita

Mixa först ihop dom torra ingredienserna, havregrynet ska bli som pulver, sen i med äggvitan och stek på låg värme. Jag stekte på 6 av 9 och det blev bra.

Klutta dock inte på för mycket i en och samma för då kan dom bli väldigt tjocka.
Återigen, tack till Robin Andersson för detta fantastiska recept, all cred till honom!