fredag 27 februari 2015

Lindring - det ultimata receptet mot över användandet av antibiotika

Jag var ganska gammal första gången jag fick höra att halsfluss inte måste behandlas med antibiotika. Jag skummade igenom en läkartidning på vårdcentralen och fastnade på en av många artiklar om det farliga överanvändandet av antibiotika. Jag minns att jag blev förvånad, jag trodde nämligen att halsfluss inte kunde gå över av sig självt (eller rent logiskt, så här i efterhand förstår jag ju att det måste vara så), men ni förstår, i alla fall att det tog väldigt lång tid.

Nu när jag själv är ynklig och sjuk började jag fundera över just detta. Jag läste en artikel där en läkare skrev om problematiken, om folk som inte hade tid att vara sjuka och försökte få ut antibiotika för banala förkylningar för att de helt enkelt inte hade tid att vara sjuka. 

Ska jag vara helt ärlig så tror jag inte att den gruppen är överrepresenterad, utan jag tror snarare att de som är mest påstridiga är de desperata - de som lider.

Problemet när man är sjuk och har åkt på en vidrig åkomma som till exempel halsfluss är att det sällan finns några mellanting. Antingen får man penicillin, eller så får man höra att "det går över". Alla som har haft halsfluss vet också hur det känns när man nästan gråter av smärta varje gång man ska svälja sitt eget saliv och att det är plågsamt att bara existera.

Det är då svårt att acceptera ett besked som säger att det går över, att man ska gå runt med denna konstanta, oerhörda smärta i dagar, kanske veckor innan det ger med sig, än mer för de föräldrar som ser sina små telningar gråta av smärta nätter igenom.

Jag, som varit ett lunginflammations-barn (och haft min beskärda del halsfluss) förstår precis, dock är just lunginflammation som sådan, en av få saker som måste botas med penicillin, däremot finns det infektioner med liknande symptom som orsakas av virus och då hjälper inte penicillin det minsta.

Jag med hjälp av flera års erfarenhet kommit fram till vad som hjälper mig. Oftast när jag är sjuk får jag slemhosta i början, om jag då precis i uppstarten av detta börjar med slemlösande läkemedel så förflyter sjukdomsförloppet relativt problemfritt - gör jag inte det blir slemhostan värre, jag ska för er skull inte gå in på detaljer men jag kan säga att det är vidrigt och inte sällan leder den i sin tur till en lunginflammation.

Det är just det här som behövs - det behövs lindring! 
Kan man inte bara skriva ut, om det nu finns, annars får man väl ta fram ett sådant läkemedel - ett mungurgel som bedövar hela käften och svalget? Inte halvmesyrer som "ta en alvedon" eller "dom där bafucin brukar vara ganska bra" nej nej, in med det tunga artilleriet och bedöva, ta bort det som gör ont så behövs inget penicillin! 
Bedöva och lindra - ordentligt!

En annan aspekt ur det hela som jag har stött på, och som jag till viss del faktiskt förstår är när man söker hjälp. 
Låt mig säga så här, de slemlösande och ofta lindrande preparaten som säljs receptfritt är ett skämt. Har du väl blivit rejält sjuk är de medicinerna så far beyond vad du behöver och speciellt med tanke på de stränga regler som Sverige har, vilket säkert är bra, det säger jag ingenting om, men dosen av det verksamma lindrande ämnet är ofta så litet att man knappt märker något.

Detta gör att man, vare sig vill det eller inte tvingas belasta vården med sina till synes banala problem.

Min vårdcentral har lärt sig mig nu, jag bokar en tid, går in och samtalar i 5 minuter och får det jag behöver, för jag vet själv vilka preparat som hjälper. 
Men innan dess så blir man självklart ifrågasatt som halvfrisk patient som behöver komma in och få medicin, men kommer man med en bra motivation till varför så är det generellt sett inga problem, att förebygga sjukdomar i deras tidiga förlopp och informera om hur man kan göra det är ett sätt att slippa att en ännu sjukare patient gör ett återbesök.

Jag tror att det verkligen lösningen på att minska antibiotika-användandet är att ge ett alternativ till "det går över" och istället erbjuda verkligt lindrande preparat som gör att patienten ifråga står ut. 
För jag tror faktiskt inte att de flesta som propsar på att få det utskrivet egentligen nödvändigtvis är intresserade av att förkorta sin sjukdom, jag tror att det handlar om en desperat önskan att lidandet omedelbart ska upphöra och det borde vi, med tanke på hur långt vi har kommit i läkedmedelsutveckling kunna bistå med, utan att det måste vara fråga om penicillin.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar