torsdag 16 april 2015

Tankar

Jag tror jag vet exakt hur en riktig snedtripp på valfri hallucinogen känns.

Som att sväva i fritt i ett vakuum. Skräcken är som inget annat jag tidigare upplevt, någon hade kunnat hänga mig uppochner utanför ett fönster högst upp i en skyskrapa, det hade inte varit någonting jämfört med de känslor som okontrollerat for genom kroppen.

Man känner sig hjälplös, urholkad och helt förvirrad. Vad ska jag göra? Var ska jag ta vägen? Man vill bara vråla efter hjälp, vem kan hjälpa mig?

Det gör fysiskt ont i varenda cell i kroppen, man vill kräla ur den och försvinna bort en stund. Det är ungefär som att försöka bland skyhöga vågor. En liten stund får man hämta andan, nästa sekund slår vågen emot en, man tumlar omkring okontrollerat i vattnet och vet varken vad som är upp eller ner. Man får en kort stund på sig att orientera sig till ytan och kippa efter andan, sedan kommer det igen och det finns inget sätt att stoppa det. Det är naturens krafter.

Tankarna och känslorna som virvlar omkring är som ett mentalt maratonlopp, allt smälter ihop till en röra omöjligt att värja sig ifrån.
Vad betyder egentligen något i det här livet?
Vad har man egentligen tagit för givet?
Vad har man skjutit på för att helt oviktiga saker kommit emellan?
Vad kommer man ångra senare om man inte gör nu?

Samtidigt är det inte jag som är det centrala i allt. Jag ska finnas där genom allt. Jag vill det. All villkorslös kärlek som jag fått, all omtanke, all omvårdnad. Jag tänker ta lite av den tunga bördan så att din blir lite lättare. Jag gör det med glädje.

Det är som att livet självt bara gett en en käftsmäll, man har inte en chans att ducka, den prickar rakt på näsan, faller till backen och förstår inte ens vad som hände. Men livet ska ha klart för sig att detta inte är någon lägg-match, jag tänker resa mig och jag tänker slå tillbaka, jag ger mig aldrig.

Man känner sig schizofren. Ena stunden spritter man av hopp och glädje, andra gråter man hysteriskt i bilen för att man inte hittade sin deodorant. 
Jag har bestämt mig för att bara tillåta positiva målbilder i mitt huvud. Jag har bestämt hur allt ska bli, så fort en dålig tanke dyker upp snärtar jag till den så den far iväg igen. Jag kan inte tänka något annat än positiv. Jag måste känna hopp och glädje, för det är den drivkraften jag i sin tur vill smitta av mig med. 

Jag är din hejaklack, jag är din fanclub, jag håller dig när inte orkar själv, jag peppar dig, jag ska ge dig trygghet när du är orolig.
Jag älskar dig, det är inte ens någon idé att jag försöker beskriva hur mycket, det finns inga ord ännu uppfunna för det i Svenska akademiens ordlista.

En urtvättad klyscha, att man kommer ur något sådant här med andra perspektiv. De har redan börjat ta andra former. 
Kärleken är allt för mig nu. Jag må låta som en hippie på E, men det är vad som håller mig vid ytan. Kärleken till min familj, till min sambo, till alla vänner.

"Det är okej att inte orka också" sa en klok människa som gått igenom något liknande. Ibland orkar man inte för att samla kraft för att sedan klara lite till.

Jag spänner ögonen i den positiva målbilden, jag ser allt framför mig och det är mot den jag riktar min blick. Jag tänker inte släppa den ur sikte, det är mot den jag styr stegen och ingenting ska få mig ur kurs.

Vi ska fanimig klara detta, eländet ska vi vinna över och vi ska avsluta med en knockout. Det har jag bestämt.

söndag 12 april 2015

"Ursäkter" inom träningsvärlden.

Det var fredag innan påsk. Jag hade precis fått ett, som skulle visa sig vara det första i ledet av chockerande besked rörande en anhörig.

Jag var urholkad, tom och förvirrad. Vi skulle till min sambos bror, äta god mat, efterrätt och kolla på film, en utmärkt kväll för någon i mitt tillstånd. Grabbarna skulle gymma och jag sa att jag sätter mig och väntar i lobbyn, jag hade verkligen noll lust att träna den dagen, av förklarliga skäl. 

Jag köper en pepsi max, drar fram ett SATS-nummer och sitter djupt försjunken i läsningen när jag hör en röst fråga:
"Hehe, jaså, ingen träning idag?" Nej, tänker jag. Nej, låt mig vara. Idag av alla dagar. Det var receptionisten.
Jag tittar upp och forcerar fram ett grin.
"Hmm... Nej, inte idag."
"Vadådå?" Envisas personen som tydligen tillfälligt har tagit på sig rollen som min PT.
"Nej det har bara varit en väldigt jobbig dag, så jag tar en vilodag idag", säger jag och spänner ögonen i tidningen igen, jag läser inte vad som står, jag försöker mest fly från konversationen.

"Jaha.. Ja, såna dagar få man ju ha" (Får man det? Men gud så snällt, tack.) "själv tycker jag vilodagar är överskattade. Jag brukar i alla fall köra lite cardio".

Jag fick sådan oerhörd lust att gå fram till honom med en 2 kilos guldmedalj och hänga runt halsen.
"Well good for you! Fucking grattis, vilken hjälte och inspiration du är, vill du ha en applåd också?" Jag svarade bara med ett mutter. Jag pallade inte.

Förutom det faktum att han själv direkt inte kunde påvisa något resultat/föredöme för den träning han själv utövade samt att det här med att vilodagar är överskattade är ett rent felaktigt påstående, vilket någon som jobbar med träning borde veta så förstår jag inte hur fan man har mage att kommentera någon annans träning eller icke träning.

Det jag avskyr mest i träningsvärlden är ordet "ursäkt". Det uttrycket är det fulaste som finns, förutom att ritualmörda barn så är detta det absolut värsta man kan göra. Att ursäkta sig. Och motsatsen, om du vill vara den absolut renaste träningsmänniskan, fitness motsvarighet till Jesus är inga ursäkter. No excuses.

För det första ifrågasätter jag uttrycket som helhet, för vad är egentligen en ursäkt? Det är något man ber om när man gjort något dumt som orsakat en annan person skada.
Att hoppa över ett träningspass, vem ber man om ursäkt till? Världen? Gud? Sig själv?

För det första - träning är en alltigenom frivillig aktivitet. Vill man träna gör man det. Vill man det inte gör man det inte, och det finns absolut ingen man behöver be om ursäkt till - inte ens sig själv. 

Men i fitnessvärlden är detta som sagt en synd utan motstycke. 
Fick precis ett dödsbesked? No excuses! Träning hjälper mot all typ av sorg!
Mensvärken from hell? Det är VERKLIGEN ingen ursäkt, skitsamma om du blöder som en slaktad gris och gråter av smärta, träning hjälper mot mensvärk.
Migränanfall? Endast lyckats sova tre timmar inatt? There are NO excuses.

Nej, det gör inte det. För det finns inga, för du behöver inte be om ursäkt, din kropp, ditt liv, ditt val.

"Ursäkter bygger inga muskler" är ett populärt och enligt min mening oerhört värdelöst uttryck. Det är väl ingen människa i världen som tror att man kommer i form om man inte tränar, men så här är det - träning skall inte vara ångestladdad tvång, om man ens försöker hitta ursäkter är det något som är fundamentalt fel som man måste undersöka. Man kanske kör helt fel träningsform eller sover för lite så att man inte orkar?

Och alltid kommer någon som känner en mamma med 35 barn, jobbar heltid och pluggar till jurist - hon orkar minsann fastän hon bara har ett halvt ben och kroniskt blödande magsår! 
Förutom att det är helt irrelevant så kan aldrig med säkerhet veta vilka förutsättningar en annan människa har. Nära/långt till jobbet? Flextid? Konstiga arbetstider? Ensamstående? Migrän? IBS? Pågående separation? Mormor ligger inför döden?

Det är helheten som spelar roll, om man nu vill bli vältränad. Jag och min sambo har haft dagar när vi, av ingen särskild orsak har bestämt oss för att vi skiter i träningen den dagen. Och vet ni vad som händer då?

Inte ett piss. För det finns 7 dagar på en vecka, det går att stuva om i träningsprogrammet, ta en extra vilodag den veckan om så krävs, eller bara lägga om vilodagen och förflytta den till en annan dag än vad som var tänkt.

Det finns absolut inget dåligt i att ta en vilodag när man behöver det, musklerna förtvinar inte över en dag och man är absolut inte en sämre träningsmänniska om man gör det.

Träning är en livsstil och vi vet alla hur livet är - oförutsägbart, därför innefattas träningen naturligtvis av saker som händer och sker i livet. Och även om den är en stor källa till glädje och hjälper mot mycket, så finns det vissa dagar när man behöver ta en paus.

Det enda som det inte finns en ursäkt för är att lägga sig i någon annans val.