Jag resonerar lite som så att har jag inget vettigt att skriva kan jag likväl hålla trut'n. Jag skriver ju mest för att jag gillar det, sen är det så klart kul att några har careface nog att läsa mitt dravel - annars hade jag likaväl kunnat skriva en dagbok som bara jag kan läsa.
Jag skulle naturligtvis kunna skriva mer om träning och kost men där finns ett litet krux.
1. Jag ser mig fortfarande som nybörjare, allt jag kan är tack vare min sambo. Och varje gång vi tränar tillsammans är det ofta minst en övning som jag utför fel. Samma sak med kosten, är man sambo med en kostrådgivare faller det sig ganska naturligt att man har en viss kunskap, men inte tillräcklig för att sprida den, i så fall skulle han få hjälpa mig att skriva de flesta inläggen.
2. Förutom att jag fortfarande gör många fel när jag tränar så skulle det aldrig falla mig in att ta bilder/be någon annan ta när jag tränar på gymmet. I USA gjorde jag det men där skulle jag bara spendera en kort tid och det känns lite väl magstarkt att lägga ut träningsbilder när man inte har något att visa, hybris deluxe.
Jag fnissar lite för mig själv när folk med typ 3 läsare ber om ursäkt för sin frånvaro på bloggen. "Förlåt att jag inte skrivit på ett tag Ingergerd, Lisa och Per-Ola, jag ska bli bättre på det"
Jag tror ingen direkt lider för att jag tidvis är frånvarande, däremot kan jag ärligt säga att jag är tacksam för den lilla lässkaran jag har, för min blogg är väl inte alltid så våldsamt spännande men ändå har folk careface nog att klicka sig in ibland och det är väldigt kul.
Nu ska jag skriva klart mitt mega-inlägg med fem miljarder bilder som jag påbörjade. Detta blev ett litet sidospår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar