Varför?!

På väg hem en junikväll, det är så vackert att det gör ont. Ljust fastän klockan är över 10 och jag kan ändå inte hjälpa att känna mig så jävla arg och bitter.

Vi skulle ju grilla, vi skulle spela kubb, åka till landet och fiska. Nu blir det inte så. Slag på slag, oron, rädslan och så den där förbannade jävla hjälplösheten. Jag kan bara sitta och se på när du lider av dina krämpor och jag vill så gärna ta fram mitt trollspö och bara fixa allt, men jag kan inte.

Hur fan blev det så här? Jävla fan skit piss, jag orkar inte ens skriva fint. 

Jag älskar dig så att det gör ont, jag vill bara att du ska resa dig upp, så vi kan göra allt det där vi pratat om, jag vill inte att du ska ha ont och jag skulle kunna göra vad som helst för att göra allt bra igen.

Trycker ner allt till en kompakt massa för börjar det sippra blir det ett vattenfall bortom min kontroll.

Och helt ärligt, det vet jag inte om jag orkar.