tisdag 25 juni 2013

Sverige - landet som vädergudarna glömde.

I över ett år har man i svinkyla och bäckmörker längtat och väntat.
Man har fantiserat om att en dag kommer man få lön för att man stått ut. För att man vareviga dag tvingats skyffla fram bilen ur meterhöga drivor med snö och halkat omkring på osandade trappor eller pulserat fram genom snön med värkande fingrar.

Då, fantiserade man om sommaren. Semestern, det som för oss svenskar är heligt. Utomhusvistelse, sol, bad och grill.

För i år, sa jag kaxigt, i år har det varit en vargavinter och det innebär nästan alltid en jättevarm sommar.
Alla dagar man suttit inne på kontoret när solen skiner.
"Ja, ja, om si och så många veckor är det min tur", tänker man.

Och jag kan helt ärligt erkänna att en mindre gråtklump uppstår i halsen då jag kollar på väderleksrapporterna. Jag vet att de inte stämmer till fullo, speciellt inte för många dygn framåt, men ändå.

21 grader, 16, 19 grader, växlande molnighet som i verkligheten innebär "vilket håll blåser det åt? ja men då försvinner nog det där monstruösa molnet snart, jag kan skymta en liten solfläck där bakom!"
Ibland är det regn och gråa moln, det är varannan dag ungefär.

Regn i Småland. Har det regnat kommer mygghelvetena och driver en till vanvett när man försöker njuta av en halvkylig sommarkväll.
Man eldar enris och sätter sig rakt i röken för att undslippa dom surrande små asen, trots att man nästan förlorar synen på kuppen.

Bada, grilla, gå i skogen. Det blir vad man gör det till men de gråa molnen tar liksom lite av euforin i det hela.

Och jag vill inte jäsa på ett all-inclusive-hotell på Mallis med turistanpassade bufféer. Jag vill ju uppleva en genuin svensk sommar med allt vad det innebär.

Men återigen verkar det bli mellanmjölk av det hela, jag vet att jag borde se positivt på det hela, det finns massvis av saker att göra och jag kommer definitivt att njuta av min ledighet.

Men ibland avskyr jag det här förbaskade, jävla landet. Ett halvår av mörker och sedan kan vi inte ens få lite sol?

Det blir spraytan och grillning under ett paraply och jag ska vara glad ändå. Jag måste bara få gnälla av mig för att mitt psyke ska palla med.
Ibland undrar jag om sommarregnet är gud som bölar över hans vädermässigt misslyckade skapelse.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar