När träningsmotivationen sviker.

När folk frågar hur ofta jag tränar och jag svarar att jag tränar 5 dagar i veckan blir responsen ofta:
"Oj, hur orkar du?"

Det här med motivation är en väldigt central sak när det kommer till träning. Jag kan bara tala för mig själv, men ofta skriver folk inte gärna om dagar då de känner sig omotiverade utan man kan lätt tro att alla människor som tränar mycket fullkomligt struttar till gymmet - varje gång.

Det gör inte jag.
Det finns dagar när jag i huvudet vrålar "NEJ NEJ, jag VILL inte" men tar ändå på mig kläderna och går i väg till gymmet. Vad gör man då när motivationen dalar?
Här är mina bästa tips som fungerar för mig:

Gör det bara.
Skit i vad huvudet skriker eller hur lockande soffan känns. Tänk istället på att du kommer att få lägga dig i den så snart du är klar, dra på dig kläderna och bara gå, försök distrahera eventuella tankar på hur jobbigt det kommer bli/känns.

Anpassa träningen efter din nuvarande situation.
Trött efter en lång arbetsdag? På dåligt humör? PMS?
Ja, må så vara, det kanske inte blir ditt hårdaste pass du någonsin gjort, men det blir i alla fall ett pass! Var lite snäll mot dig själv, du kan bara göra ditt bästa och det är bara robotar som kan vara i toppform varje dag, jag tror inte ens fitnesseliten har bra dagar alla dagar om året.

Gå dit och känns hur det känns.
(Obs, inte om du känner dig sjuk) Om du känner dig trött och ur form eller kanske har lite mensvärk, gå till gymmet gör några övningar och känn efter hur det känns.
Är det så att det är helt förjävligt - gå hem! Ofta när hjärnan inte är med på tåget kan man känna efter lite för mycket och tolka allt som att "nej idag orkar jag inte".

Är du väl på gymmet övervinner du ofta dom tankarna eftersom du redan är där och lika väl kan köra. Om mensvärken blir för jobbig eller passet inte känns bra alls så kan du traska hem, då har du försökt.

Min kropp är inte skapad för att sitta still 24 timmar om dygnet.
Detta är en stor motivator för mig, min hjärna vill gärna vara stilla men min kropp är inte skapad för att sitta still, det är fullkomligt onaturligt. Ibland ser jag min kropp som en hund som behöver rastas, den behöver det, den mår inte bra att sitta på röven dagarna i ända, på jobbet och hemma.

Min 1-1,5hs träning om dagen är bara en piss in the ocean mot hur mycket jag borde röra på mig om dagen, egentligen borde jag promenera mer än jag gör exempelvis.

Man måste inte gå till gymmet och styrketräna, men om man har ett stillasittande jobb och vardag bör man rasta kroppen med någon form av motion åtminstone.

Var inte så jävla hårda mot er själva!
Om en kompis en dag inte gå till gymmet, skulle du då säga "fan vad lat du är ditt fetto"? Om svaret är nej, vilket jag hoppas, gör då inte så mot dig själv! Du skall ju vara din egen bästa vän!

Det är okej att pusha och peppa sig själv men använd inte negativt laddade pådrivningar, då kommer din hjärna också koppla träningen med något negativt (man behöver inte ha jurikand i psykologi för att förstå detta)

Jag vet att många säger emot mig om detta och menar att det funkar visst för dom att kalla sig själva för lata fetton, men tro mig, alla som jag känner till som gör det tränar inte regelbundet, de flesta tränar inte alls faktiskt.

Inte så konstigt allt kring träningen ger dem ångest och försämrar deras självkänsla.
Försök köra med positiv feedback istället. "Idag var jag på gymmet fastän jag var jättetrött, gud vad duktig jag var" eller "det blev ett kort pass idag men jag gick dit i alla fall" så ska du nog se att det går bättre.

Börja inte träna en måndag/efter nyår.
Om du vill börja, vänta inte med din livsstilsförändring till en måndag eller efter nyår, börja redan samma dag.
Det finns egentligen ingen vettig anledning att vänta, du skjuter bara upp allt det som du tycker är jobbigt men ändå vill åstadkomma.
En ny livsstil kommer dessutom inte över en dag, målen blir gärna helt orealistiska om man går in med inställningen att "på måndag börjar mitt nya liv med hälsosam mat och en massa träning!"

Tänk hellre "jag påbörjar den här processen idag och går långsamt framåt", dina chanser att lyckas blir knappast större om du skiter i den där promenaden och mosar i dig 15 bullar som en slags "sista måltid", då blir den nya livsstilen som en slags sorglig dooms day där allt kul i livet tar slut - och så är det verkligen inte!