Då och då, om jag skriver ett enligt mig viktigt eller välskrivet inlägg som jag postar på Facebook åker läsarantalet upp en smula, men annars ligger det på samma stadiga lilla antal.
Däremot så vet jag att både arbetskamrater och eventuellt överordnade har gått in och kikat här. Därför tänker jag alltid en och två gånger innan jag publicerar ett inlägg.
Tanken är att vem som helst ska kunna läsa och att jag ska kunna stå för allt som skrivs här. Förvisso skriver jag humorfyllda inlägg och använder uttryck som "vardagsrunk" i kategorierna, men så har ju humor en väsentlig del i min personlighet, så att ta bort det skulle vara att censurera lite av min personlighet.
När jag och min pojkvän precis började träffas satt han och högläste ur min gamla blogg. Inlägg som jag skrivit när jag var 17 år gamla och som jag sedan länge glömt bort. Det var fruktansvärt, jag kunde inte begripa att jag hade skrivit dessa saker, var jag helt från vettet eller?
17 år känns ju vuxet men i efterhand förstod jag att jag fortfarande hade en riktig tonårshjärna. Där stod detaljerade saker om både det ena och det tredje, anspelade på sex på ett uppmärksamhetssökande sätt och till slut bad jag honom att snälla sluta för jag orkade inte höra mer.
Det mesta i bloggen var visserligen helt normal, men då och då dök det upp meningar som, om jag hade kunnat möta mitt 17-åriga jag hade gett mig själv en örfil.
Integritet verkar vara något som kommer med åren och mognaden. Visserligen finns det folk i min ålder som ger mer eller mindre detaljerade beskrivningar på alltifrån problem på jobbet till relationssvackor utan att tänka efter, men tonåringar har en tendens att förtälja lite mer än dom bör just på internet.
Å andra sidan har tonåringar inga potentiella arbetsgivare som eventuell spanar på dom och det här med att "det som läggs ut på nätet stannar för alltid" är en sanning med kraftig modifikation.
Jag har massvis med gamla bilder och dagboksinlägg som jag hade upplagda på bland annat helgon som jag gärna skulle vilja ha och som försvann när sajten las ner. Bloggar som blir lösenordsskyddade eller borttagna finns inte ens i cache-versioner så visst går det att radera sina misstag om ingen tagit en skärmdump på kalaset och lagt det på någon nedladdningssida, men annars är det inga problem.
Jag har låtit mina bloggar ligga kvar för jag vill kunna läsa dem, förhoppningsvis baserar ingen sin bedömning av mig på saker som skrevs för 7 år sedan, men det man behöver fokusera på är nuet.
Jag har alltid varit noggrann med att inte skriva något om jobbet på varken Facebook eller blogg. Jag har valt att inte ens lägga upp var jag jobbar på Facebook eftersom jag riskerar att bli en förlängning av varumärket och Facebook är min privata sfär där jag interagerar med vänner och familj.
Det har jag ingen lust att hålla igen med.
Hur man än väljer att göra är det alltid bra att fundera över vad man publicerar. För i vissa sammanhang är man ett vandrande varumärke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar