Två-tre dagar innan dagen D börjar det. Jag. Tänker.Bara.På.Mat. På riktigt. Det är det enda som ryms i min hjärna. Jag tänker på nästa gång jag får äta och vad det är jag får äta.
5 minuter efter jag ätit en hel middag känns det som den försvunnit i tomma intet. Efter tre dagar ungefär så är allt detta som bortblåst.
Så otroligt märkligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar