Älska fornisländsk litteratur

Jag pluggar just nu litteraturhistoria, just fornisländska berättelser är kända för att vara korthuggna och väldigt koncisa - det kan jag lova att dom är.

Ungefär så här går berättelserna:
"Sedan blev trälen förargad, de slogos, trälens skalle spräcktes, båda dogo". Sedan var det inget mer med det liksom, alla dör som flugor och slår ihjäl varandra hejvilt, men det beskrivs inte som någon särskilt tragisk händelse utan mer en parentes i förbifarten.

Tänk att vi svenskar som härstammar från dessa vildar kunde bli så mesiga och timida. Tur är väl det, man hade ju knappast pallat att det skulle bli blodbad varje gång någon smet före i kön eller dylikt.