Låt dem hellre se en tysk P-rulle, de kommer garanterat ha bättre dialoger och skådespeleri. Bättre moral också för den delen.
Så hur kommer det sig att jag såg denna rent ut vedervärdiga film? Jag och min sambo brukar på skämt kolla på top tio-lägst rankade filmerna på IMDB för att skratta lite åt trailersen. Så för att plåga oss själva ytterligare lite tankade vi ner filmen med skämskuddarna i beredskap (dom behövdes)
Varför sög då nya filmerna?
1. Det finns inte ens en likhet med gamla Sune, förutom att familjen består av en mamma, pappa och tre ungar. I princip. Varför har man försökt förnya en klassiker? Det kommer aldrig gå att göra fler Sune-filmer om man inte kan trycka in skådespelarna i en tidsmaskin så att de backar i ålder och tar tillbaka den gamla regissören.
2. Humorn är så låg att den liknar inget annat. Inte ens barn skulle kunna tycka att det är kul, det är i stil med "ha ha det ligger en bajskorv på marken" eller "ha ha, pappa halkade, gud så roligt jag pissar på mig av garv"
3. Skådespelarna är så dåliga att P-rullar känns som rena oscarsvinnarna i jämförelse, deras obekväma förhållande till kameran känns ända ut genom TV-skärmen och det gör ont i varje cell i kroppen så fort de öppnar käften.
4. Regissören verkar inte känna till hur normala människor konverserar med varandra - i synnerlighet inte barn.
Alltså man har inte fått till en enda naturlig dialog. Barnen använder ett uppstyltat språk och använder uttryck som "vad trevligt" och "coooool", så som bara förekommer när en person som för längesedan glömt bort hur barn pratar med varandra kan knåpa ihop.
De vuxnas dialoger är också dem stela och onaturliga.
5. Ungarna är helt efterblivna.
Håkan säger ungefär 4 repliker under filmens gång, varav en gång ett mesigt, mumlande, knappt hörbart "det här ska han få faan för" (i ett helt opassande sammanhang dessutom). Håkans "bus" består i att hälla en cola i huvudet på Sune under flygturen till Grekland (nej, ingen fattar riktigt varför) och andra helt efterblivna små "hyss".
Regissören har fått för sig att Sune är "tjejtjusare" och istället för som originalet som faktiskt är kär i en tjej, är denna Sune kåt (ja, det är han faktiskt) på allt som går på två ben.
"Tjeeeena" säger han som en sliskig Stureplans-mupp ute desperat efter att få tag i ett hemsläp kvart i fem en lördagsnatt och han skiter lite i till vem han säger det utan slänger ur sig sitt "tjena" till alla tjejer han passerar och undrar varför hans raggningsrepliker inte fungerar (detta ska då ungefär vara sorgligt i filmen, Sune får inte komma till stackarn)
Sune har dock en flickvän, en, trots att hon är typ 8 år gammal - är helt överspacklad.
De tar ett gemensamt beslut att ta en paus med eftersom båda ska utomlands och motiverar detta med att "det kan ju bli lite romantik när man är utomlands", praktiskt taget tar de en paus för det som vuxna brukar göra när de vill knulla runt obehindrat på grabb/tjej-resa till Alanya.
Sunes flickvän skypear med honom medan hon står och grindar tre småpojkar på vad som ser ut att vara en nattklubb i Turkiet. Seems legit.
Sune hittar dock ett annat ragg, en svårflirtad donna som delar med sig av traumat hon upplevde när hon upptäckte att hennes mamma var gravid med en annan som hon pippade vid sidan av äktenskapet med flickans pappa.
Detta nya ragget säger först att hon är kär i Sune, för att nästa dag försvinna hand i hand med en grek hon spanat in på stranden, easy come easy go kan verkligen appliceras.
Behöver jag ens berätta att Sune blir intresserad av sin flickvän som han har på paus först när det skiter sig med hans utlands-ragg?
Det sänder verkligen ett fantastiskt budskap i hur man hanterar framtida relationer.
Fine, jag gillar det här med att man inte ska gömma svåra ämnen för barn, så som Astrid Lindgren så snyggt gör i bland annat Bröderna Lejonhjärta där hon på ett obarmhärtigt men ändå barnvänligt vis introducerar döden, men detta?
Jag finner verkligen inga ord.
Detta är verkligen ett hån mot den riktiga Sune, som än idag kan få mig att garva så dregglet flyger. Där Sune är kär på det sätt som ett barn är kär, helt platoniskt och utan något intresse att ta pauser för att vara med andra (vad man nu kan göra med andra när man är 8 år gammal?) eller ägnar en hel sommar åt att få ut ett par örhängen åt henne ur en leksaks-automat.
I den riktiga Sune flyter replikerna på och man kan verkligen se att den familjen skulle kunna existera i verkligheten, alla castade skådespelare är geniala i sina roller.
Tyvärr har Hannes Holm, som aldrig mer borde få regissera en enda film till i hela sitt liv, redan spelat in en uppföljare till den nya Sune och är i färd med en till.
Jag vet inte om han är helt verklighetsfrånvänd eller om han lider av grava hjärnskador som gör att han saknar förmågan att uppfatta vad som är bra och vad som suger hårig get-dase, något av det är det för annars skulle han aldrig ha gett ut den här filmen efter att ha sett det färdiga resultatet.
Om ni vill att era barn ska få uppfattningen att man behöver ta en paus för att vara med andra vid 8-års ålder, eller om man som 8-åring skall använda läppstift och avancerade sminkningar till vardags eller stå och bli grindad på ett dansgolv, alternativt om era barn har fruktansvärt dålig humor så ska ni absolut låta dem se den här filmen.
Vill ni förskona dem från detta - visa dem de gamla Sune-filmerna eller barnfilmer med någon slags substans eller humor i sig.
Att trailersarna har blockerats från kommentarer på Youtube säger allt - det finns inga svordomar grova nog att beskriva den här skitfilmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar