tisdag 18 mars 2014

Sätt fotboja på förövaren - inte offret.

En sak som engagerar mig mycket är kvinnomisshandel och hur vi kan göra för att stävja den.

Det är beyond words att kvinnor som blivit hotade, misshandlade och förföljda och som försökt skydda sig på olika sätt i vissa fall mördas, trots att man vetat om hotbilden länge.

Besöksförbud är i praktiken helt ineffektiva, för om mannen verkligen vill kommer han skita i ett papper där det står att han inte får röra sig inom ett visst område. Ett papper kan inte skydda en kvinna från en man som verkligen vill göra henne illa, det krävs mer än så.

Något som stör mig enormt mycket är att det hela tiden är kvinnan som ska gömmas undan och förvaras när det i själva verket borde vara förövaren som ska oskadliggöras eftersom han (i sällsynta fall hon) är en direkt fara för sin omgivning.

Jan Björklund står ju som många säkert vet inte högst upp på min favoritlista, men när han för ett tag sedan presenterade ett förslag där mannen, förövaren skall förses med fotboja satt jag i soffan och hurrade för mig själv.

Varför, i hela fridens namn har detta inte kommit på tapeten förut? Och varför är det bara Folkpartiet som tar upp det som förslag?

Självklart ska förövaren, vare sig det är en han eller hon, som gjort sig skyldig till misshandel av sin partner och som hotar och förföljer denna få en fotboja.

Han eller hon ska kunna röra sig inom ett visst område, jobbet, hemmet, affären, vårdcentralen och liknande. För resor ska han eller hon behöva rapportera till en kontaktperson som får godkänna eller neka detta (åtminstone om det är inom Sverige) och dessutom ska offret få information om detta så att han/hon kan hålla sig borta från platsen.

Man ska även kunna kontrollera att förövaren faktiskt åker dit han/hon ska genom elektronisk fotboja med GPS-tracker.
Om förövaren avviker från den tillåtna rutten ska ett larm gå ut, dels ska polisen givetvis leta reda på förövaren men även offret skall varnas och omedelbart få skydd i form av väktare/livvakt som rycker ut och håller vakt tills man har hittat var förövaren är.

Givetvis ska också förövaren straffas i form av fängelse, om han eller hon bryter mot reglerna och avviker från de tillåtna platserna.

På det här sättet skulle offret kunna röra sig helt fritt, förutsatt att inte förövaren har ett kontaktnät som kan utgöra ett potentiellt hot, då är förmodligen skyddad identitet/boende det enda alternativet, men är det bara en ensam man som utgör hotet så ska hans frihet berövas - inte hennes.

Tänk att få slippa läsa om kvinnor som i princip förutspår sin egen död, som tvingas leva gömda under hot eller som till sist blir mördade av sig nuvarande/före detta partner trots rop på hjälp, anmälningar och värdelösa kontaktförbud.

Det ska alltid vara förövarens frihet som berövas, det ska alltid vara förövarens liv som blir jobbigt. 
Som det är just nu kan man hota, misshandla och förfölja sin partner utan några större repressalier och det är helt oacceptabelt. Det borde vara helt självklart.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar