När man var 17 år gammal och lyckades skapa fester ur ingenting. Allt som behövdes var ett samtal till några kompisar, en dunk äckligt vin och en plats att infinna sig på, sen löpte allt på av sig själv, man träffade på randoms som man sedan festade med och så vidare.
Jag frågade henne av ren nyfikenhet och det var samma sak att köra parkhäng och dricka nu som då. Hon svarade att det var det inte.
Det kan tyckas sorgligt att tänka att "det var så roligt då och så blir det aldrig mer", men det är ju en sanning med modifikation för man har ju fortfarande roligt, men det är vad som roar en som förändras över åren.
Att vara sketfull i en park när man är 24 år är dessutom inte lika socialt accepterat, skulle jag tro.
När jag var med i gamet
Själv har jag ett väldigt kluvet förhållande till alkohol och festande. Jag blir mer exalterad över att gå på brunchbuffé med en obegränsad mängd efterrätter än att gå ut på krogen. Då och då får jag infall och funderar över varför jag inte festar oftare, det som är så kul?
Sen när jag väl är där kommer jag på. Alkoholen får mig att må pyton, inte bara när jag är bakfull utan när jag kommer hem mår jag illa och undrar varför jag ska envisas med att utsätta mig själv för detta ännu en gång. Jag får inte samma kick, samma härliga rus av det längre. Det låter pundigt att säga så men det är sant.
Och man får alltid det där pity-facet som att "stackars henne, hon har inget liv längre, äter bullar och kollar på "På Spåret" om helgerna".
Det är svårare än man tror att vara 23 år och inte tycka att det är så kul längre, för det är många sociala sammanhang som faller bort i och med det, även om man inte går ut på krogen så är det oftast något som innefattar alkohol och det är lätt att man blir den frikyrkliga muppen som tar 2 klunkar eller hellre tar en cola light.
Jag har själv varit där, jag kan inte förklara varför men på något underligt vis vill man att alla i sällskapet ska dricka. Man är nästan rädd att den som inte gör det ska bli uttråkad eller tycka att de berusade i sällskapet blir jobbiga.
Men så sitter man där själv och blir trugad eller stämplad som torrboll fastän man inte alls är varken uttråkad eller tråkig.
Jag har haft så otroligt kul när jag varit ute på krogen eller suttit på en filt i Rålis med en plastglas fyllt av billigt bag-in-box-vin. Jag har fortfarande otroligt kul, men det är inte längre festandet som fyller den rollen i lika hög grad.
Jag har inte gått på min sista fest, min sista krogrunda eller druckit mitt sista glas halväckligt vin. Men jag älskar att vakna på helgmorgnarna utan huvudvärk, att som en gammal kärring åka till Coop och köpa färska frallor och dricka gott kaffe.
Jag spenderar mer än gärna min lördagkväll med att moffa i mig bakelser och kolla på en schysst rulle eller gå på bio.
Jag är varken bättre eller sämre än någon annan, men vad som är roligt i min värld är inte detsamma som det var för några år sedan, och det trivs jag med.
Jag läste på kommentarsfältet på Blondinbellas senaste inlägg och fick då se att jag uppenbarligen inte är ensam.
Ikväll ska jag i alla fall frångå mitt stillsamma liv för vi ska fira min syster som fyllt 30, det ska bli grymt kul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar